Mitt bankkonto skrämmer slag på mig ibland.
Eftersom jag vet att jag inte har mycket pengar kvar när räkningar är betalda då kollar jag inte ens kontot. Av samma anledning köper jag ingenting. Den fina anteckningsboken köpte jag för ett presentkort som jag fick av mina bonusbarn när jag fyllde år. Annars minns jag inte när jag sist köpte något för nöjes skull. Men idag skulle jag handla lite ull och då var jag tvungen att kolla bankkontot. Och där... där låg det några hundra kronor. Jag fick panik. Vad gör de pengarna där? Har jag inte betalat någon räkning? Jag kollade i pärmen och alla räkningar var betalada. Plötsligt kände jag mig rik. Med så mycket pengar kan man faktiskt unna sig något. Förutom ullen så att säga. Kanske en tidning? För det har jag längtat efter i månader. Eller kanske en vacker klänning till en festlighet som väntar mig i maj? Eller något annat som jag har velat köpa men inte haft pengar till det? Nåja, jag gick ner på stan och undrade hur jag skulle kunna lyxa till men när jag kom hem då hade jag bara lite ull i min väska.
En sak är klar. När man kör i månader med ekonomisk bantning då vänjer man sig vid att bara handla det allra nödvändigaste. När man sedan står i affären och fingrar på en vacker klänning då tänker man att äsch, den gamla duger ju fint. Och tidningar brukar jag ändå låna på biblioteket. Och egentligen har jag precis allt jag behöver.
3 kommentarer:
Du är ju för söt....
du har fått mail!
Godnatt!
♥
Christin
Vilken skön känsla att upptäcka att det fanns mer pengar på kontot än du räknat med och skulle kunna unna sig något extra. Men som du skriver, så har man levt så länge utan att unna sig något och då känns det lite slösigt att köpa något som egentligen inte behövs. Jag vet hur det känns, för jag har också varit i samma situation.
Det där känner jag verkligen igen :-) Och visst är det en skön känsla att, när man råkar ha råd, känna att man faktiskt inte behöver så mycket..
Skicka en kommentar