 |
| Stilla, någon gång då... |
Vet ni vad jag saknar så mycket att själen svider? Mina rötter. När jag och Magnus går runt i Eskilstuna eller Katrineholm då pekar han på olika platser och säger: Där gick jag i skolan eller Där åkte jag pulka eller Där körde jag min Puch Dakota. Mina minnen finns kvar i Polen och jag vill besöka de platserna som har format mig allra, allra mest.
Som liten var jag en klenis och på somrarna fick jag åka till sanatorium. I det här huset tillbringade jag många sommarveckor. Bilden är relativt nytagen (inte av mig) men huset ser ut precis som det gjorde då. Jag minns till och med gatuadressen, trots att det har gått ca 26 år sedan jag var där sist. Där blev jag dödskär i en kille vars ansikte minns jag så väl. Men killen var ju kär i sanatoriets snyggaste tjej och det var inte jag. Däremot blev jag objekt för en annan killes förälskelse. Hans andedräkt luktade kola när han försökte kyssa mig. Han var en punkare och jag saknade några tänder och var allmänt galen.
Sanatoriet ligger i Jizera Bergen.
 |
| Så vackra är omgivningarna i Jizera |
Jag var 16 år och ville åka på sommarlovet till Tatra. Jag laddade som 17 för att övertala mina föräldrar att åka dit. Jag trodde att jag skulle få tjata på dem i all evighet.
- Men kan du inte åka dit själv? - frågade dem.
Jag blev helt paff. Skulle jag verkligen få åka själv? Det var knappt att jag fick gå ut med hunden själv och åka till Tatra för att vandra där? Men så blev det och jag åkte dit några gånger under gymnasietiden. Jag sparade alla mina slantar (och vi var rätt så fattiga) för att få åka. Jag bokade tågbiljetter och övernattningar alldeles själv, och det var ju på den tiden då internet inte fanns. Jag packade ner kängorna i min stora ryggsäck och gav mig iväg för att upptäcka världen utanför mammas beskyddande vingar.
 |
| Vackra Tatra som lärde mig självständighet |
Dit ska jag. I år hinner jag inte men nästa år, om jag får leva så länge, då ska jag på mitt livs bästa resa.
4 kommentarer:
Åh vilken vacker natur och jag förstår att du längtar tillbaka. Hoppas det inte dröjer alltför länge innan du har möjlighet att åka dit.
Rötter är viktiga och jag märker meer och mer av det när jag börjat med släktforskningen. Och jag längtar också efter att få visa Tobbe platser i Finland som jag besökte varje år när jag var liten.
Åh, Anna! Så fint du skrivit. Jag förstår dig och att du vill leva dina minnen på plats. Jag håller tummarna för att du får åka nästa år.
Ty jako dziewczynka...moje ulubione zdjecie Ania!Calusy :)
Jag blir så gripen av detta inlägg...du skriver så vackert och med stor inlevelse, Anna!
Hoppas av hela mitt hjärta att du ska få möjlighet att besöka dessa platser, dina rötter, igen.......och bilden på dig när du var liten, den är så söt. När du står där och kisar lite och med en bukett maskrosor i famnen. Vilken gullig liten unge du var!!!
♥
Christin
Skicka en kommentar