Min hjärna är fylld med massor av bråte kan jag påstå ibland. Som namnet calendula officinalis. Det är ett av de hundratals latinska namnen som jag fick trycka in i hjärnan när jag läste till trädgårdsmästare ( ho, ho) i Polen. Ikväll dök det upp igen, utan någon anledning alls. Jag tänkte bara calendula officinalis...
- Men jag vet inte vad det är för växt - sa jag till Magnus - varken på polska eller på svenska.
En sekund senare, utan att ens tänka på saken la jag till:
- Jag tror att det är ringblomma men jag skulle inte satsa mitt liv på det.
Magnus började bläddra i vår bok om örter och bekräftade att det var ringblomma. Ha! Jag hade rätt utan att ens veta det.
Ibland tänker jag på hur mycket onödig kunskap jag har fått samla på mig, speciellt i skolan. Vem fanken bryr sig om calendula officinalis, brassica oleracea eller malus domestica? Inte jag i alla fall. Eller? Är det verkligen sant att vi bär på onödig kunskap? Finns det något som kan kallas för onödig kunskap i överhuvudtaget? Låt mig komma med ett exempel till. Vi håller oss till latin.
För ett tag sedan började jag baka dinkelbröd. Jag mailade till min mamma och ville berätta det för henne men jag kunde inte komma på vad dinkel hette på polska. Hjärnan gick på högvarv. Hur skulle jag berätta för mamma om mitt dinkelbröd? Svaret var latin! Jag sökte på google efter det latinska namnet på dinkel. Sedan skrev jag det namnet i sökrutan och begärde bara polska träffar på det. Och det fick jag.
Om jag inte hade plågats med att för 20 år sedan plugga latinska namn då skulle jag antagligen aldrig komma på idéen att söka på dem. Alltså, jag har nytta av det. Ingen onödig kunskap med andra ord. Jag är övertygad att så funkar det med allt vi har lärt oss. Någonstans i livet tillämpar vi kunskapen utan att ens vara medvetna om det. Det är bara synd att jag inte hade vetat det för 20 år sedan för då skulle jag fylla min hjärna med mycket mer än jag har gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar