Det är en sådan dag då man vill gräva ner sig i soffan och inte röra så mycket som på lilltån ens.
Dricka mycket te, äta kladdkaka och kanske, kanske sticka lite på sin halsduk. Om man orkar. Om händerna och hjärnan är med på noterna. Hur klarade jag av sådana dagar när barnen var små? När de krävde 239% uppmärksamhet? När jag jobbade långa dagar och timmarna räckte inte till allt och absolut inte till mig själv? Jag förstår faktiskt inte.
...och nu väntar soffan på mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar