Jag har börjat bojkotta inredningsmagasin. Inte för att de är dåliga, inte alls. Mest för att jag får lite ångest av att titta på alla vackra miljöer. Jag kan bli förtjust i New Engand-stilen och två timmar senare kan jag sukta efter orientaliska kuddar och lyktor. Så påverkar vackra bilder mig, de väcker ha-begär. Och det är kanske syftet med dem också? Men när jag står mitt i vårt vardagsrum och tittar mig runt så upplever jag en salig lycka. Jag älskar den dämpade färgskalan hos oss, stilen som inte går att stoppa i något fack. Eller är det kanske brist på någon stil? Det finns inte så många prydnadssaker hemma hos oss. Istället får vardagstingen vara vackra och pryda hemmet. De få prydnadssaker som finns är upphittade någonstans i skogen och på något obegripligt för mig sätt samspelar dem med resten av hemmet. Jag tycker om böcker i bokhyllan och trasmattorna. Jag tycker om min pysselhörna i vardagsrummet. Och om datorn som står i ett skåp i samma rum. När vi inte använder den så stänger vi luckorna och trollar bort den tekniska prylen. Det är en skön känsla, att tycka om sitt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar