Av ett misstag

Alla misstag vi gör är inte alltid fel. Som det där med glukosamin. Men vi tar det från början.

Våran Nosan är en gammal hund. 10 år för en bullmastiff är mycket. I vintras började hon halta rejält och vi var oroliga för att Nosans slut började titta oss i ögonen. Vi gick till veterinären och hon skrev ut smärtstillande. Istället för glukosaminet som Nosan har ätit i några år. Men inte ens smärtstillande hade hjälpt stackars hunden. Hon haltade lika mycket, om inte mer. Den enda förändringen vi märkte var att hon sov mer än vanligt och blev apatisk. Vi slutade med medicinen och gick tillbaka till glukosaminet. När Magnus var på sin cykelsemester var det min uppgift att dosera glukosaminpulver. Som smakar något förskräckligt hemskt. Jag rullade pulvret i ostskivor varje morgon och kväll. En dag märkte jag att Nosan slutade halta och att hon blev piggare.

- Hur mycket pulver fick hon egentligen - frågade Magnus när han kom hem. Han tittade lite misstänksamt på det måttet som jag la i burken.

- 0,5 tsk varje morgon och kväll - svarade jag förvånad - det är väl hennes vanliga dos?

Hennes vanliga dos visade sig vara ett kryddmått varje morgon och kväll. Jag gav henne en rejält ökad dos. Men tack vore det så gör det inte ont i hennes ben längre. Hon haltar inte. Hon är glad och leker gärna igen. Av ett misstag :)