Receptlådan

- Vad letar du efter? - frågade Magnus mig när jag vände upp och ner på receptlådan.
- Efter receptet på den där goda kladdkakan.

- Du skulle kunna ha en pärm med register där du kan samla alla...

- Nej - avbröt jag honom.

- Ja, för då finns det risk att man hittar det man letar efter - sa han sarkastiskt.

Han tycker att jag är en motvalls som har svårt med auktoriteter och alltid måste säga nej till allt. Han har fel. Jag säger nej till sådant som jag vet att jag vill säga nej till. Allt annat säger jag kanske till. Dessutom vet han inte att jag faktiskt har haft en pärm där jag samlade alla mina recept. Till och med ett register hade jag. Jag började fint, stoppade mina recept bakom olika flikar och allt var frid och fröjd. Tills den dagen jag slutade stoppa dem bakom flikarna och bara pressade recepten i pärmen. Det slutade med ett enormt kaos i den. Det gick inte ens att lyfta den från hyllan för då gled alla pappren ut ur pärmen. Jag tänkte att jag skulle bringa ordning i min en gång så fina pärm men tiden gick, kaoset växte och med det min irritation blandad med dåligt samvete.

Idag har jag en receptlåda i vilken jag samlar mina lösa recept. Jag behöver inte avsätta tid för att leta efter någon lämplig flik. Jag behöver inte ens städa i lådan. Vardagen blir enklare. Recepten känner sig nöjda. Så jag är faktiskt ingen motvalls. Det är livserfarenheter som står bakom mina nej, helt enkelt.