torsdag 10 september 2009

Ord som plingar



En gång i tiden skrev jag dikter. Om kärlek, längtan, min inre frihet, sorg. Mina föräldrar var nyfikna, ville läsa. Men varje gång någon av dem kom in på mitt rum, smällde jag igen skrivblocket. En gång samlade jag alla mina dikter i en fin anteckningsbok. Det var min julklapp till föräldrarna. Många år senare fick jag veta att min mamma var förtvivlad, hon förstod inte mina dikter. Hon var känslig nog att förstå att dikterna handlade om en process som varje tonåring går igenom men hon kände sig vilse, helt på andra sidan av mitt liv.

Idag skriver jag inte alls så många dikter. Då och då plingar det något ord i huvudet på mig. Med tiden blir några av orden till en dikt men oftast förblir dem bara ord som plingar. Jag saknar den delen av mig som skrev dikter.

På den himmelska bron
Rullar solen mot dagens slut.

Trötta ögon vill följa med
Sväva i nattens rike

Tyngdlösa och fria

5 kommentarer:

Anonym sa...

Å Anna, jag visste väl att det bodde i poet i dig! Så vackert, du måste använda dina dikter till nåt, till dina dockor kanske?

Anonym sa...

Du borde fortsätta för du har det i dig!

*Tycker mycket om*

Erik sa...

Dikter är skoj. Kanske skulle du börja skriva igen? Det tar ju sin tid att få till en bra dikt, ord ska vägas på våg, sättas i förhållande till andra utvalda ord. Byggas ihop till en dikt som bär. Estradpoesi är ju också något skoj, där kan framförandet tillföra så mycket till de skrivna orden. Jag har fått erbjudande om att hålla i diktaftnar på en mindre krog på Kungsholmen. Vet inte, kräver en del tid (vilket jag har ganska dåligt med just nu). Har ännu inte sagt ja eller nej... fast en del av mig vill ;-)

Toril sa...

Dikter berör oss på djupet..det är själens röst. Så skriv om du kan å har lust:)

Persilja sa...

Jag visste att du kunde skriva dikter. Är det nån som ska kunna det så är det du. Du vet att jag ofta sagt att du är så bra på att utrycka dig. En poet måste vara såååå mycket bättre på att utrycka sig, höja sig över mängden. Det gör du. Jag tycker dina texter i bloggen är lika poetiska som en dikt. De är vackra enkla och sinnliga. Det är en gåva du har.