Den stulna energin

Det är märkligt hur lätt man glömmer att bry sig om sig själv. Samtidigt som man bryr sig om så många andra. Jag har slutat att bry mig om mig. Inte för att jag tycker att jag inte är värd det. Inte heller för att har gett upp något. Jag kan inte ens förklara varför jag har lämnat mitt eget välbefinnande åt slumpen. Åt tiden som kanske blir över men aldrig blir över. Åt orken som kanske kommer någon dag men ack, vad naivt tänkt. Nu får jag betala priset för den här vanvården. Jag är trött. En enkel cykeltur river sönder mina lungor. Jag känner mig seg, grå och tung. Men jag vill absolut inte känna mig så här. Jag vill vara pigg och glad och tycka att livet är värt att leva. Därför vill jag ägna september åt sådant som jag tror ska ge mig min energi tillbaka. Promenader i den klara höstluften, goda frukostar, kreativa upplevelser...