Sedan dagen jag fick körkortet (och det var faktiskt förra sommaren) håller jag fast vid att köra bil är roligare än att bara sitta och färdas i den. Men när jag och Magnus ska iväg någonstans då föredrar jag att det är han som kör. Inte för att han är bättre (och det är han ju, i alla fall på bilkörning) utan för att jag känner mig som en övningskörare bredvid honom. Och jag avskyr det. Sedan avskyr jag höra att jag ska helst köra 90 (även om vi är på motorvägen och 120 är tillåtet) för att det är mer ekonomiskt och miljövänligt att köra så. Men 120 är roligare ju...
Så idag fick Magnus köra. Vi åkte till Järna för att hälsa på Mona och Martin. Eftersom jag vet själv hur irriterande det är när någon blandar sig i mitt sätt att köra bil så håller jag tungan i styr och kommenterar inte andras sätt. Framför allt inte Magnus. Men idag frågade jag ganska diplomatiskt om det inte var dags för en omkörning. Jag trodde nämligen att Magnus hade glömt att det var en bred motorväg. Han kanske inte ens märkte att bilen framför oss sniglade sig fram. Men ja då, han märkte. Och han glömde inte. Men köra om tänkte han inte göra. För att slå ihjäl tiden tog jag bilder. Det är faktiskt lite av en utmaning att fota på en motorväg. Att hela tiden hitta något nytt att ta bilder på. Det är ju egentligen bara asfalt, bilar, åkrar och träd. Man får sätta fart på fantasin lite och så vips, försvinner tiden. Och innan man vet ordet av så sitter man i Monas kök och dricker jättegott te!
6 kommentarer:
Jag känner igen det där med bilkörning och sambo. Önskar att jag kunde vara tyst och koncentrera mig på någonting annat. Hur som helst, fina bilder! Gillar det gula fältet!
Är det honom jag ligger efter o svär så det ryker ur öronen???!!!
Jag föreslår cykel på landsväg till dem som inte kan hålla sig till de högsta stipulerade fartgränserna!
Kram ;)
Själv älskar jag att sitta jämte när någon kör, och bara njuta av allt runt omkring.
Förmodligen för jag är ensamstående och alltid varit tvungen att köra...
Jag har inte körkort och har aldrig känt något sug. Men nu efter tredje barnet börjar jag inse att det skulle vara praktiskt om inte annat! Annars tycker jag det är ganska skönt när han kör och jag kan sitta bredvid och pladdra ;)
Efter tre år med körkort känner jag mig också som en körskole-elev med sambon i passagerarsäte.
Åh jag måste besöka din blogg lite oftare. Den är så fin så fin! Förstår att du njuter av din vackra kopp....och den virkade duken passar ju perfekt som gardin!
//Catrin
Hurra en fart kompis! 120 är definitivt roligare! Fast jag gillar att åka som passagerare också....att njuta av vad man passerar....och fotografera förstås. Ett av mina bästa foto tog jag ut genom fönstret - Peugot skrapan i Warsawa, när himlen och molnen speglade sig i alla fönstren. Ett once in a life time foto! För mig är det ofta de där oväntade, snabba fotona som blir bäst! Planerade bilder bara låser mig och gör mig nervös konstigt nog.
Kramar i mängd
Jeanette
Skicka en kommentar