Han köpte moped

Allra först fick han gå ut själv. Men bara på våran gård. Sedan fick han leka på de andra gårdarna och jag dog av oron varje gång jag inte kunde se honom. En dag hörde jag mig själv säga att han fick åka till stan. Var jag helt galen eller? Vad??? Själv till stan??? Lika förvånad var jag när jag tillät honom att köpa en moppe. Jag hoppades på att han aldrig skulle kunna spara till den. Att han skulle tröttna eller hitta på andra saker att köpa. Men att förbjuda en 15-åring att köpa moppe är lika med självmord. Stackars lilla barnet... Hur blir det nu när han får köra bland farliga bilar och galna bilister (som hans mor)? Jag ska nog peta lite sand i tändningslåset.

Alla ni småbarnsföräldrar. Ni som har era barn lekande på köksgolvet, runt era fötter. Ni som har barn som kladdar glass i soffan. Ni som har barn som kommer på natten till er säng och slänger sina små fötter på era magar. Njut av den tiden för den är snart förbi. För en dag kommer dessa gullungar med en moppe...