Det här är Nosan och hennes Tudor. Tudor hittade jag på en loppis och kände dirket att Nosan skulle gilla honom. Tudors stora ögon och hans mjuka nos passar våran hund perfekt. Om man ber Nosan hämta Tudor (eller Bäbisen som vi ibland kallar den) så gör hon oss inte besvikna. Hon brukar slicka Tudors numera smutsiga päls. Ibland drar hon Tudor i öronen eller svansen.
Men vad händer när Nosans kompis Titus kommer på besök?
Ja, ni ser själva. Då får Titus väldigt faderliga känslor. Skulle man tro... Titus gör allt för att knycka Tudor. Så fort Nosan vänder blicken då är han där och bär på Tudor. Men Titus har sin egen valp vars namnet är Valpen. Väldigt anspråklöst.
Den knycker Nosan väldigt gärna. Helst vill hon ha både Tudor och Valpen men då blir Titus ledsen. Då får man vara lite pedagogisk och se till att hundarna får var sin bebb i alla fall :)
7 kommentarer:
Vilka underbara bilder! Det är allt tur för oss männsikor att vi har våra vänner - djuren...
Såg att du bor i E-tuna. Där tillbringade en hel del tid som liten, minns fortfarande vandringarna i den fina miljön runt RADEMACHERSMEDJORNA...
Vad gosiga vovvarna verkar vara! Härligt med de underbara djuren.
Ja nu tycker verkligen jag att snön ska försvinna! Jag vill ha vår!!!!
//Cissi
Det raraste blogginlägg jag läst denna vecka! Och så fina bilder!!!
Såna sötnosar! :-)))
Härhemma kivas det mest om kuddar, och liggplatser fast det räcker gott åt alla.
Min minsta hund är som en liten ryggsäck bakpå min rygg varje natt, vi sover som ler och långhalm, och DET har dom andra överseende med, så en och annan parkerar ovanpå mitt huvud och mina fötter istället :-)
Kram
från Eva
Vilka härliga foton! Trevlig historia. Inte bara barn som har favoritgosedjur... Sött namn Nosan. Vilken lustig "strid" om gosedjuren mellan Titus och Nosan.
SÅ gulligt att de liksom gosar med mjukisdjuret!
Ger mig en annan bild av hundar...jag är mer rädd än förtjust för hundar, men här ser de så rara ut.
Sötnosar!
Skicka en kommentar