onsdag 18 februari 2009

Pengar



Jag har en dröm...

Att vara självförsörjande.

Jag vet att det är på snudd till omöjligt och kräver väldigt mycket kunskap. Kunskap som jag egentligen inte har. Det fina med kunskapen är dock att man kan skaffa sig den om man vill. Egentligen handlar min dröm om mycket mer än bara själva självförsöjning. Det handlar om frihet, stolthet och en inre ro.

Att jobba för någon annan än sig själv verkar lite onaturligt i mina ögon. Man går till jobbet, sliter sig själv, kommer trött hem, orkar knappt med livet. Då och då får man pengar för sin möda, köper sig ett berg med saker och efter ett tag hungrar man efter något annat... Något djupare, något riktigare. Kanske inte alla känner så här men jag har gjort det. Till råga på allt så jobbade jag på en förskola. Det kändes väldigt bisarrt att först lämna mina egna barn på deras förskola och sedan ta hand om andras barn. Det vore mycket bättre om jag kunde vara hos mina barn istället.

Pengar behövs dock. Frågan är bara hur mycket som vi egentligen behöver. Och till vad. Allt går att köpa och vi köper ju allt vi behöver. Men finns det andra, hederliga sätt att skaffa sig det vi behöver? Utan att blanda in pengar?

Jag har börjat intressera mig för vilda matväxter. Några av Er minns kanske mitt maskrosvin. Jag hade även plockat växter som jag gjorde sedan te av. Nypon, svamp och bär är ett annat exempel på vad jag plockar. Men det finns så många andra växter som går att äta, växer fritt i naturen och är gratis. Dessa vill jag lära mig att använda.

10 kommentarer:

Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Unknown sa...

Ett helt rätt tänk, som du har, tycker jag...jag tror absolut att det är det som är livet, när man kommer så nära intill det...

Sen kanske det också är som så att vissa själar har en större längtan att leva sitt LIV så, att allt det andra vanliga som anses svenssonnormalt...liksom bara är...mest yta.

Jag skulle ha velat bli krukmakerska, suttit och drejat, och sålt mina krukor, tror jag...och så skulle jag ha velat författa dom vackraste romaner...
Varför det inte blev så...? tja, det kom så mycket annat ivägen, som tog nästan all min kraft...men kanske, kanske kan jag ändå hinna göra något liiite av mina drömmar, innan livet är över och förbi...

Kram
Eva

Monika sa...

hej
Vilken bra början! jag har oxå funderat länge i samma banor som du. Börjar kunna se att jag gör val i rätt riktning, små,små steg... En bra bok som handlar om vad man kan ta vara på i naturen är Gröna apoteket av Marie Louise eklöf.Det står om alla växter och hur man ska plocka torka osv.

Anonym sa...

Det är underbart att odla så mkt man kan själv och verkligen försöka vara självhushållande så gott det går. Bara ambitionen gör att man mår bättre tycker jag. Gissar att du hittat forumet www.alternativ.nu, där får man massor av tips!

Anonym sa...

Jag har också den drömmen. Iallafall att kunna odla det mesta av grönsakerna som man äter. Att få bo på en liten gård där man har höns och några getter. En liten ponny till barna. Sedan har ett stort växthus där man kan odla grönsker och ett stort lanne där man odlar allt annat.... Jag ska försöka att odla lite mera grönsaker till sommaren här på den lilla täppa vi har.

Må gott!

//Cissi

Anonym sa...

Utopiska drömmar mår man bra av för dom ger distans till verkligheten. Förutsatt att man kan skilja mellan dröm och verklighet.
Man kan ju gå till boken Läkeväxter"Tidens förlag" om blindtarmen börjar krångla eller man får utsliten höft.

Hjut av dagen, den finns bara nu.
HL

trotsig sa...

Hej, vilken underbar blogg. Din.

Jag känner igen mig i dina ord. Om självförsörjande och mer nära livet. En dröm som någon gång skall bli till verklighet i någon mån.

Birgitta sa...

Du skriver så kloka ord, jag kan inte annat än instämma i dem. Jag har själv försökt att stå utanför det "vanliga" livet ibland, men som sagt pengar måste man ha och det är svårt att hitta lönearbete som helt passar ens ideal och värderingar. Jag var hemma i flera omgångar med mina barn, för jag tycker som du att jag vill vara hos mina barn, mitt arbete kan väl någon annan sköta under tiden. Det har jag aldrig ångrat, utan tvärtom är mycket glad för jag har stigit ur ramen ibland.

Kramar Birgitta

Anonym sa...

Du är så förståndig och klok Anna...jag kunde inte sagt det bättre själv.
Jag håller helt med dig...men ...vad svårt att bryta gamla vanor och rutiner :)

Älskar bilden på dig och din fina hund!

Kram
Clara