tisdag 20 januari 2009

Kärlek



Det är en lite speciell dag idag. Jag och Magnus träffades exakt för tre år sedan, blev dunderkära i varandra och bildade en familj. Jag sa upp mig från min fasta tjänst på en förskola i Göteborg och flyttade till Eskilstuna.

Idag har jag fått ett brev från ett av "mina" gamla dagisbarn. Ett brev som fick mig att böla. Det är offatbart. Tre år har gått och så skriver flickan till mig:



Hur kan man låta bli att böla då?

9 kommentarer:

Anonym sa...

Ett stort grattis, så fina ni är ihop! Och vilket brev, det är nästan så jag blir tårögd! Tänk vilket avtryck du gjort i den flickans liv Anna. Å så fint♥

Jeanette Nord sa...

Oh, så underbart! Vilket alldeles fantastiskt brev att få. Det är det jag alltid har sagt, du är en FANTASTISKT fin, underbar och unik person!

Kramar i massor!
Jeanette

PS På midsommarafton är det 30 år sedan min man och jag var på vår första date...men det känns som tre! Så fort har livet och åren gått. Och i år blir jag 47. Hjäääääällllppp!

Anonym sa...

Du har blivit utmanad! Och nej, du måste inte göra det om du inte vill :)

Trollmor sa...

Grattis till kärleken er emellan.
Ett så underbart brev du fick!
Du är speciell, det skriver jag också under på.
Varm kramar Trollmor

~ Eva ~ sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
~ Eva ~ sa...

Hej :-)

Äkta kärlek, på olika sätt och vis, och ett helt underbart litet brev...!

Du skrev till mej om det virkade...vet du, vad jag önskar?
Att jag kunde sy som Du!!!

Det var speciellt ett inlägg längre tillbaka i tiden här, som fascinerade mej så mycket...om en klänning var det...

Kram
från Eva

Anonym sa...

Vilken härlig, helt underbar bekräftelse du fått från ditt gamla dagisbarn. :-) Stort grattis, jag fattar om du började böla... tror jag också gjort det. Fick en skön bekräftelse själv från en gammal elevs förälder. Hans kommentarer värmde och fick mig att gå runt och le fånigt i flera dagar (fast vädret var skrutt mm).
Rama in brevet! Så att du kan bli påmind om din egen förträfflighet, tror vi alla behöver beröm.
Tack för att du delade med dig :-)

Sömsmånen sa...

Vilket underbart brev. Tänk att få lov att vara en så viktig person i ett barns liv, vilken ynnest.

Anonym sa...

Men gud så fint brev!!! Jag blev själv lite rörd.