måndag 19 januari 2009

Easy days



Idag har jag blivit tillfrågad om jag trivs med min livssituation.

En livssituation som innebär att man inte har något typiskt 8 till 17- arbete, att man inte träffar många nya människor varje dag, att man inte har så stor spelyta att röra sig på: "bara" hemmet, skogen och cykelbanan.

För många människor är det en mardröm att leva på det sättet men inte för mig. Jag ser inte någon status i ett sådant jobb. Jag identiferar mig inte med mitt jobb längre. Jag är jag oavsett arbetsmarknaden. Jag blir varken mer eller mindre lycklig/värdig/betydelsefull/mänsklig om jag har ett jobb eller ej.

Det jag har är tid, tid för att leva.

Den tiden hade jag inte när jag jobbade åtta timmar om dagen.

Nu går jag på skogstigar och funderar över livets gåtor. Jag dricker sakta mitt te Örtharmoni och betraktar ljusstrimmor som faller mjukt på soffan. Jag bakar bröd. Det gör inget om jag råkar välja den längsta kassakön i mataffären (för det händer mig varenda gång ska ni veta). Jag har inte bråttom. Jag kan stå, titta på människor, tänka på nya bilder och veta att världen inte går under om jag kommer hem 10 minuter senare.

Men visst, en sådan livsstil kräver en viss anpassning. Vi har inte råd med dyra resor, ny bil eller restaurangsbesök. Vi har en skrotig bil som Magnus vårdar ömt och den använder vi i nödfall. Annars är det cykel och bena som gäller. Våra möbler, kläder och andra vardagsting har sett sina bästa dagar. Men vi har inte heller några lån som käkar upp den lilla inkomsten vi har. Så vi klarar oss perfekt.

Så för att svara på frågan så vill jag säga att ja, jag trivs med mitt liv.

5 kommentarer:

~ Eva ~ sa...

Läser och begrundar svaret på frågan Du har fått av någon...och tycker mycket om det jag läser.

Anonym sa...

Du har livskvalitet min vän! Härligt att du inser det och inte får ångest, som så många andra. Nu vet jag inte om du valt denna situationen själv el. hamnat i den och lärt dig uppskatta den. Jag har själv valt en dylik situation och känner precis som du! Livet är för kort för att man ska spendera 8-10 tim/dag med människor man inte ens valt att tillbringa tid med. KRAMAR!

Maria sa...

Jag har ju lite gjort samma val. I dessa tider tycker jag att det är otroligt skönt all slippa gå till arbetsförmedlingen och förnedra sig (för så tycker jag att det verkar vara för många arbetslösa...)
Hoppas att mitt företag ska ge mig mer inkomst så småningom.

Anonym sa...

Jag håller precis med dig! Jag har visserligen massor att göra hela tiden, men jag bestämmer ändå själv i vilken ordning och när jag ska göra det som måste göras och jag får äran att vara hemma när mina barn kommer hem från skolan. Jag håller med dig, det är livet!

Anonym sa...

Jag blir styrkt av dina ord, lever i precis samma situation men önskar att jag kunde finna samma frid som du beskriver.