För exakt 15 år sedan låg jag BB. Dawid var på vägen till vår märkliga värld.
Jag var ung, oerfaren och jag hade förutfattade meningar om hur en förlössning skulle se ut. Det såg jag på många filmer: plötsligt faller kvinnan ihop och börjar skrika. Sedan följer många timmar fulla av skrik, svettdroppar och smärta.
Så jag väntade och väntade på den där smärtan. Jag gick i sjukhuskorridoren, det drog lite i ryggen, jag tittade på små nyfödda bebar och väntade på min egen. Sjuksköterskan frågade mig hur jag hade det. Bra, tack. Det gör bara lite ont i ryggen sa jag. Sjuksköterskan bestämde sig för att kolla det. Jag var 8 cm öppen! Sedan gick allt väldigt fort. Sjuksköterskan packade upp mina saker, slängde mig på sängen och körde mig till förlössningssalen. En timme senare höll jag i Dawid, världens underbaraste beb nr 1. 1,5 år senare kom världens underbaraste beb nr 2, Sara, men det är en helt annan story.
Idag fyller Dawid 15 år. Han är längre än mig och jag är 172 cm lång. Hans ljusa röst hör historien till. Han uppträder mer och mer som en man, inte som en beb. Jösses, är jag så gammal? Har det verkligen gått 15 år sedan jag höll det lilla, söta, vita tygpaketet i mina armar?
Vi har fikat till Dawids ära. Det fick bli dock köpta kakor och bullar... Ibland är jag nämligan en lat moder. Men bara ibland.
3 kommentarer:
Gratulerar både sonen, och modern...jaa, tänk vad tiden går...!
Tycker att man kan få fika på köpta kakor om man känner för det :-)
Kram
från Eva
Å, ja, jag vet, jag går i nostalgi hela dagarna, min äldsta fyller 18 på söndag jag kan inte fatta det... Grattis till oss alla som fått uppleva förlossningsmiraklet!
Alltid lika spännande att läsa andra mammors upplevelse av sin förlossning...undrar varför...men jag tycker att det är ngn form av gemenskap i det. 15 år...min äldsta är 4, men ibland längtar jag efter att få reda på hur han kommer vara när han här 15 och på väg mot vuxenlivet med sjumilakliv.
mvh
Skicka en kommentar