Trollbunden

Berättelser...

De finns överallt. Alla vi bär på historier som bör berättas. En inblick i bloggvärlden visar att våra liv är en oupphörlig källa till berättelser.

Jag har haft privilegium att lyssna till otroligt duktiga berättare. De berättade sagor och jag lyssnade. Någonstans under mina ögonlock, med hjälp av fantasin, målade jag en magisk värld. Att bli förtrollad av en berättare är en upplevelse utan dess like. Någonstans inuti oss finns det en dörr som till vardags är låst. Den vaktas av vårt sunda förnuft och logiskt tänkade. Vi är vuxna, vi vet att drakar, modiga prinsar, elaka häxor, troll och älvor inte finns. Den världen har vi lämnat bakom oss för länge sedan. Men ibland, kanske av ouppmärksamhet, kanske av längtan, kanske av förtrollning, öppnar vi den strängt vaktade dörren och kliver in i berättelsens värld.

Jag har även haft privilegium att förtrolla. Jag har berättat sagor för barn och sett hur mina små lyssnare blev en del av historien. Vid ett tillfälle fick jag möjlighet att berätta för en vuxen publik. Jag var nervös. Jag tänkte att barnen har så öppna sinnen, det räckte med att jag sa det risslar och rasslar, det tisslar och tasslar och barnen var trollbundna. Men vuxna? Kan det hända vuxna? Efter min sagostund kom en del fram till mig och frågade mig om jag var en professionell sagoberättare. Nej, det är jag inte, inte alls. Jag är bara en sagoälskare. En äldre dam sa att det var en väldigt fin indisk saga jag berättade. Men sagan var inte indisk (jag vet för jag skrev den). Den utspelade sig delvis i Indien men den var inte indisk. Men damen sa att hon hörde indisk musik. Kan man få bättre betyg för sin historia?

Som person är jag väldigt blyg och folkskygg. Men när jag väl får ordet då vill jag inte släppa det :)

Bilder kommer från internet men tyvärr, jag minns inte vems dem är. Om ni känner igen någon bild och kan namnet på skaparen så säg gärna till.