onsdag 3 december 2008

Köpstopp. Eller kanske inte.




Det pratas om köpstopp. Och det är bra att en del människor försöker bryta sina hemska konsumptionsvanor. Väldigt bra till och med. Felet är, tycker jag, att dessa människor blir hyllade som hjältar. Samhället suckar med beundran när dessa människor håller hårt i sin plånbok. Hjältarna blir intervjuade, ger ut böcker om sina bedrifter. För att få låna dessa böcker på biblioteket måste man ställa sig på 10-platsen i reservationskön. Det tyder på att det finns många andra människor som vill ta en del av deras köpstopp.

Men vad händer med människor som har levt med köpstopp sedan begynnelsen? Som vänder på varenda krona inte bara för att det är ont om dessa kronor utan för att man är motståndare till slit- och slängkulturen?

Min sambo är en sådan person.

En gång skulle han köpa ett nytt underställ för hans gamla hade så många hål att det inte gick och laga det mer. Han ville ha ett i ull och i en outletaffär hittade han understället. Han var dock bedrövad för understället kostade jättemycket.

- Hur mycket? - frågade jag och väntade mig fyrsiffriga summor
- 200 kr

Som tur är så har jag något lättare hand när det gäller pengar. Jag knuffade sambon in i affären och tvingade honom till att köpa ett nytt underställ.

Han lagar varenda sak hemma. Så länge något går att reparera så gör han det. Litet som stort. Till bilen tillverkar han reservdelar och ibland till och med verktyg. Sprickor i gummistövlarna limmar han med Liquisole. Han byter trasiga dragkedjor i sina jackor. Han bygger sina cyklar och kajaker. Han svetsar och grejar. Ibland driver jag med honom men för det mesta är jag enormt imponerad.

Köpstopp i våran familj skulle innebära missär. Vi kan inte begränsa oss mer. Och det är inte något tidsbestämt försök, ett experiment för att se vad som händer med oss... Nej, det här är vår livsstil.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Åh ja, han var bara här i högst 10 minuter... Så han var nog bara sen i största allmänhet också :)

Och tänk vad bra det hade varit om lite av pappas praktiska sida hade smittat av sig lite på mig. Jag kan inte laga någonting...

Anonym sa...

Det låter som en bra livsstil tycker jag! Men i största allmänhet tycker jag nog att det ändå finns en tanke med köpstopps-grejen och det är att den kan inspirera andra att faktiskt se över sina köpvanor....

Anna Stilla sa...

Ja, absolut Vera! Det tycker jag också.

Anonym sa...

Jag köper det jag behöver men ej något mer för att verka flaschig eller så. Likadant gäller det för barnen, men där handlar jag desto mer. Men men livet är en svår prövning.... Jag hoppas att alla kan bidra med något! Ha de gott!

//Cissi

Anonym sa...

Vilken klok sambo! Men samtidigt är det nog tur att han har dig :) För ett tag sen satt jag och åt brevid ett par tjejer. Den ena gick in i butiken som låg vägg i vägg, en dyr designaffär, och sen kom hon klagandes tillbaka och pratade om hur dyra alla barnsaker var. Visst, det är sant, men sen fortsatte de köpa in ett par latte, en chokladboll som ändå hennes barn inte åt upp...etc. Sånt kan jag störa mig på, jag gillar att vårda de saker man har men också att prioritera vad man köper och tänka efter lite. Jag tycker att det känns bra när man köper någon kvalitetsvara även om den är dyr, om jag vet att jag valt den med omsorg och sparat till den.

Sömsmånen sa...

Så klokt sagt!

Maria sa...

Vi shoppar kanske lite mer, men väldigt lite jämfört med medelmänniskan tror jag.
Min man handlar typ inget och jag shoppar sisådär, men mest Second hand.
Jag tycker om att få shoppa ibland, men lagom.