13 december, Luciadagen.
13 december 1981, natten mellan lördag och söndag, ändrades Polens historia. Min far jobbade då inom polisen och tidigt på morgonen blev han hämtad av militären. Dörrklockan ringde, pappa öppnade och polisen beordrade honom "följ oss". Det var allt. Han försvann utan att vi visste vart eller hur länge.
Klockan 9 på söndagar brukade vi se på barnprogrammet på tv. Men inte den söndagen. Klockan 9 pratade dåvarande partiledaren gen. Jaruzelski till hela nationen och förklarade krigstillstånd i Polen.
Skolundervisningen blev inställd, polistimmen införd, telefonlinjer avklippta. Maten var strikt ransonerad. Socker, mjöl, smör, kött, choklad, sprit, tändstickor, till och med modersmjölkersättning var ransonerad. Man fick köa i många dagar för att få köpa något i överhuvudtaget. Stridsvagnar på gatorna...
Jag var 9 år, liten och stor på en och samma gång. Mina föräldrar skyddade mig och syrran från oroligheterna. Men de kunde inte skärma oss från allt. Jag hörde viskningar mellan de vuxna, jag såg mammas slit för att få köpa ett par vinterstövlar till oss. Jag saknade min pappa som vi inte visste något om. Lite senare fick han möjligheten att hälsa på oss då och då. Ibland lekte vi affär och han tillverkade små mynt och sedlar av papper åt mig. Jag sparade dem i månader. För jag ville ha ett minne av pappa ifall han inte skulle komma hem några fler gånger.
Om krigstillståndet inte infördes i Polen då skulle sovjetiska styrkor invadera Polen för att skapa ordning. Antagligen genom ett blodbad. Det finns även misstankar om att då skulle USA blanda sig in för att sätta Sovjet på plats.
Vägar till friheten, vilken frihet det än gäller, är oftast smärtsamma och kräver uppoffringar. Och när man väl har sin frihet då ska man inte ta den för given. Den ska man vara rädd om. Sådant kan jag tänka på när jag äter lussebullar...
7 kommentarer:
Bra skrivet Anna! Nu har jag fått lite nutidshistoria i mig. Intressant läsning och gripande. Ja, ibland är vägen till frihet minst sagt krokig och snårig... Ger onekligen lussebullarna en helt annan smakupplevelse, kanske ett uns frihet i saffranet? :-)
oj, oj, oj!!! Detta hade jag inte väntat att få läsa här hos dig. Förskräckligt!!! Vi har det verkligen bra här i Sverige idag även om vi gnäller över mycket som ju bara är struntsaker. Tack för att du berättade detta, det ska jag tänka på resten av julen.
Ja, tänk det där minns jag. Jag minns att det var en insamling på den konstskolan jag gick då, vi köpte ritpapper av god kvalitet, för någon hade en kontakt i Warsawa som berättade att det var så avårt att komma över såna saker också - utöver mat och annat livets nödtorft förstås.
Tack för att du delar med dig av dina upplevelser!
Tack för att du delade med dig av detta, Anna! Man behöver påminnas, även om man inte varit där själv. Att inte ta något för givet ...
Mycket klokt inlägg! Hur gick det sedan för din pappa?
Varma kramar!
Tack för att du berättar Anna, människors livsöden är alltid intressanta!
Intressant! Vi är bortskämnda här i Sverige med fred... Tack för att du berättade och lämnar det ur din synvinkel. Sånt här ska inte bran uppleva. En fråga... Hur gick det för din pappa?
Inte många av oss som varit med om det. Bra att höra talas om så att man får lite att jämföra sin vardag med. Hur bra man har det!
Kul att du är med i min utlottning! Du har två lotter!
Skicka en kommentar