Först och främst: tack!
Tack till Er alla som besöker min blogg och lämnar så rara kommentarer. Jag blir faktiskt väldigt tagen av faktum att någon tar sin tid för att läsa det jag har skrivit. Det känns underbart, jag får vingar och känner mig som ett litet dunfjäder.
Hos den väldigt trevliga Lady Stalker har jag hittat en liten utmaning som går ut på att berätta sju knasiga saker om sig själv. Jag hade dock haft ett svagt minne av att jag har gjort det någon gång tidigare. Jag började leta febrilt i bloggen och visst! Jag har redan skrivit om några av mina myskoegenskaper i det här inlägget.
***
- Jag vill ha snö - suckade min dotter djupt
- Och jag vill ha sommar och sol - Magnus suckade ännu djupare
- Men det har vi redan haft! - svarade dottern
***
Något har hänt med mig i år. Jag har slutat hata vinter. Varje år har jag varit rädd för november, den längsta, mörkaste, slaskigaste månaden. Det är någonstans i början av november som vintern brukar uppenbara sig för mig. Långa månader av längtan till varmare dagar. Men i år känner jag inte något alls av den rädslan. November kommer och november ska gå. Likasom december och alla andra månader. Timmar, dagar, veckor... Allt rullar i precis samma ordning som det alltid har gjort. Det finns ingen anledning att frukta november. Den kommer ju att ta slut. Och börja igen...
8 kommentarer:
Tack snälla, goa du för den fina kommentaren i min blogg. Det värmer.
Och din blogg värmer.
Hit kommer jag att komma tillbaka.
:)
Kram Lallis
Härliga novemberbilder gör att själen klarar det mörka bättre!
Oh Anna din bild på fjädern var det finaste jag sett! Du går från klarhet till klarhet. Tänk att du haft din blogg i tre år? Jag gick faktiskt in och läste en hel del av dina tidiga inlägg ( för jag hittade inte till dig förrän långt senare) - du var en klok och vis kvinna redan då....trots att du var så mycket yngre :-)
Jag tycker så mycket om din blogg och genom att läsa den så tycker jag väldigt mycket om dig! Vem kan väl göra annat?
Jättekram
Jeanette
Jag tror jag skulle sakna årstiderna något alldeles fantastiskt mycket om jag inte fick uppleva dem. Tror rent av att jag skulle tappa tidsuppfattningen med bara sommar året runt.
Kram / Mona
Underbara bilder.
Grattis, själv har jag kvar lite av dysterheten nu i november, allt dör, mörkret anfaller! Ja, du vet, du har ju varit där... Får väl leva med detta eller kanske att det plötsligt vänder? Men dina fyra foton, wow. Gillar alla tre nertill, lite försiktiga, "tyst tassande höst" tror jag jag skulle döpa några liknande till... (Vill du ha det får du ta det.) Jättefina bilder, I like very much!
Första fotot är så poetiskt. Skulle kunna bli ett snyggt bokomslag :-)
Vilka vackra foton, de andas stillhet.
Kram
Du är en fantastisk fotograf, Anna! Och tack för de kloka orden.
Jag själv har också länge varit en vinterhatare. Men visst ska man se allt som en del i helheten, och som Alfons Åberg säger: "ha tråkigt för att uppskatta det roliga som kommer sen". För inte vill vi ha julafton (eller sommar) året runt. Inte jag i alla fall.
Men vintern kunde kanske ha varit NÅGOT kortare, tycker jag nog!;-)
Kramar till dig, så får vi njuta av november på bästa sätt!
Skicka en kommentar