Mina grannar måste undra om jag verkligen är som man ska. Jag skulle undra det om jag träffade mig själv. Jag har tillbringat morgonen ålande i vår gegiga gräsmatta. Men jag kunde inte låta bli. Uppifrån ser gräsmattan ut som den brukar göra i november. Halvruttet, blött gräs, bruna skrynkliga löv här och där... Men när man lägger sig ner och tittar i motsol då händer det saker. Det är som att kliva i en annan dimension. Vattendroppar ser ut som diamanter, kvardröjande frost bildar sagolika formationer och speglar av ljuset.
När jag reste mig upp så hade jag leran på hakan, på tröjan och hela undersidan av kameran var jättelerig. Fast det gör inget för det är inte varje dag man får bada i diamanter.
6 kommentarer:
Ha ha ha!!!!!
Måste ha sett roligt ut. Skulle nog nästan lika gärna ha sett en bild på dig i "lerkostym" som på de vackra diamanterna. Verkligen vackra bilder.
Verkligen snygga bilder! Gillar dem skarpt, de krävde nog detta krälande, för att få ljuset rätt. Härligt att du gör det :-) Strunta i grannarna, nu har ju du något som de antagligen aldrig ens tänkt på! Du hade visionen, du fångade den och vi fick se del av resultatet. Fint!
Å så vackert!
Du är bara bäst Anna! Vilka foto. Wow! Vad är väl lite lera när bilderna blir så här? Jag delar din knasighet. Lade mig ner på marken bland en massa turister vid Turning Torso ( Malmös högsta hus) för att få en kul vinkel. Utstirrad? Javisst! Men sedan följde en japan mitt exempel. He, he!
Kram på dig
Jeanette
Sköna bilder och en kul text.
:-)
Det är aldrig fy skam att få krypa runt i ett helt hav av diamanter! ;-)
Glömmer aldrig en gång vid Ölands södra udde när sambon kröp runt och fota i gräset. Luttrad som jag är så stod jag bredvid coh titta på. Då kommer en barmfamilj förbi och skrattar rått och säger
-Kolla han fotar massa gräs!!!
Vad dominte såg vara alla vackra riddarskinnbaggar som...hmmmm... Förökade sig. :-P
Skicka en kommentar