Gamla språk, nya språk och så polska

Jag läser i perioder. Vissa perioder läser jag ingenting. Knappt att jag läser vad jag själv har skrivit. Andra perioder slukar jag det mesta med bokstäver på. För några dagar sedan läste jag klart "Mig äger ingen". En oerhört stark bok som fick mig att gråta en kväll då alla andra sov med sin välförtjänta sömn. Nu läser jag en polsk bok som får mig att garva oavbruttet. Ibland försöker jag översätta de roligaste stycken för Magnus men roligheterna försvinner någonstans i översättningen.

Jag är så fascinerad av språk. Kanske begreppet språk är lite för brett för min fascination. Jag är verkligen den som får kämpa med svett och tårar för att lära mig nya språk. Det som fascinerar mig är ord. Dess makt och möjligheter. Dess uppkomst och förvandling genom tiderna. Ibland läser jag ordböcker för nöjes skull. Det har jag gjort sedan jag var liten.

De senaste dagarna har jag funderat på ett annat språk som jag håller på och upptäcker. Nämligen bildspråket. Det bildspråket som jag vill att mina bilder ska kunna tala. Det har hänt något här får jag en känsla av. Plötsligt tittar jag på mina bilder och vill att de ska berätta en historia. Det räcker inte längre med att använda bilden som en form av spegel som avspeglar det vackra runt omkring mig som jag blir hänförd av. Plötsligt vill jag att bilden ska ha ytterligare en dimension. Det värsta är att jag inte vet riktigt hur man bär sig åt för att väcka berättelser i en bild. Mitt gamla vanliga sätt att ta bilder på duger inte för mig längre men jag har inte funnit något nytt sätt än. Jag hoppas bara att det är en tidsfråga annars får ni dras med en frustrerad Stilla.