Det är något magiskt när två människor tittar varandra djupt i ögonen och lovar att älska varandra. De var så fina, Emelie och Jocke. Mina händer skakade av spänning och jag tror att till och med stativet skakade. Tårarna fick jag hålla i schack för att jag hade ej vattenfast mascara på mig.
Jag önskar de nygifta att hålla den magiska känslan levande för alltid. När vardagen kryper in, irritationen växer, tröttheten tar över då ska man blunda och tänka just på det man kände när man tittade sin älskade i ögonen och förklarade sin kärlek.
Det är min överlevnadsstrategi. När jag har lust att nita min käre Magnus då blundar jag och tänker på den stunden då knän vek sig under mig. Jag skulle med tåget hem till Göteborg. Han följde mig till stationen. Jag hittade min plats på tåget och sedan vinkade jag till Magnus att han skulle gå hem. Men han gick inte. Han klev närmare tåget och la sin hand på "mitt" fönster. Det var då Amor sköt minst 100 pilar rakt i hjärtat på mig. Jag blev obotligt kär och känslan växer sig starkare för varje dag.
Det finns en berättelse om hur Gud skapade kärlek. Jag älskar den!
5 kommentarer:
Åh vilket fint inlägg om kärlek!
Så fint du skriver, och vilket fint foto du lyckades med trots darret! Du är som en sagobok Anna, det är fantastiskt att läsa dina små berättelser. Är den polsk från början? Jättefin, du skulle kunna ge ut en bok med texter och dina fina foton!
Åh så sant! Så fint du skriver om kärlek. Skickligt gjort att hålla tillbaka tårarna, det hade jag aldrig lyckats med. Jag som gråter för det minsta lilla...
Hej vännen!
Jag har hittat min apelsinhalva....och du också tror jag. Visst är det härligt med kärlek!
Underbar bild!
Kram på dig
Jeanette
Så fint! Magin lever vidare, annars är det fel. Ditt "klick"-ögonblick var fint. Din länk var en lustig berättelse. Jag tror dock inte på bröllop (men det är en lång historia), men vackra kan de vara :-)
Skicka en kommentar