fredag 8 augusti 2008

Knäppisen



För första gången såg jag honom genom en fönsterruta. Han gick bakom en kvinna och pratade osammanhängande. Kvinnan vände sig och fräste "men håll käften då!". Då började han skrika åt henne hemska saker. Sedan dess har jag sett honom många gånger. Alltid arg och skrikande.

Idag har jag inte bara sett honom. Jag har träffat honom. Jag cyklade till kyrkan för att ta några provbilder inför morgondagens bröllop. Jag var den enda som var där. Ja, om man inte räknar mannen som spelade vemodiga stycken på orgeln. Han spelade så fint att jag satte mig i en kyrkbänk och lyssnade. Kameran hade jag kvar i handen.

- Är du från någon tidning? - Knäppisen pekade på min kamera

- Nej, jag fotar privat - svarade jag vänligt samtidigt som jag kollade alla möjliga utvägar. Jag skulle inte klara av om han började skrika och kalla mig otrevliga saker. Men det verkade inte som att han skulle göra det. Tvärtom. Den gamle mannen började gråta. För att han kände så stor sorg när han lyssnade på musiken. Sedan började han berätta en lång historia. Han hade inga tänder och mumlade så jag kunde förstå var femte ord. Men jag nickade när han nickade. Log när han log. Körde mina mungipor neråt när han körde sina.


- Är du häxa? - frågade han samtidigt som han stirrade på min hals. Menade han mitt halssmycke? Eller min blommiga sjal? Jag rörde vid sjalen.
- Det är bara min halsduk- svarade jag lugnt.
- Ja! Från Leksand!

Han tyckte att halsduken var så fin. Och den påminde honom om Dalarna sa han. Sedan berättade han en historia till i vilken jag kunde urskilja var femte ord. På slutet började han gråta igen. Jag fick panik. Jag kanske borde krama om honom? Ta hans hand i min och trösta? Men jag bara tittade på honom med min egna sorgsna blick. Han plockade ihop sina plastkassar (han har alltid många sådana med sig), mumlade lite till och gick mot altaret. Jag gick mot utgången.

12 kommentarer:

Unknown sa...

oj då! det lät ju lite obehagligt.
Fick förresten paketet idag och både syrran och jag är jättenöjda. Tack ännu en gång!

Kram Lisa

Dubbelörn sa...

Det finns människor o det finns människor... ;)

Skulle behöva konsultera dig om en sak... Jag mailar dig!!!

Kramar

Anonym sa...

Fint att du lyssnade. Det kanske inte var mer han ville, att någon lyssnade på honom? Knepigt med "otrevliga" människor, tycker du löste det bra. Vi är ju alla bara människor...
Undrar lite hur snacket gått om du påstått att du var från en tidning? Ha en skön helg, det där bröllopet låter spännande...pampig kyrka (ingen bykyrka precis)!

Anonym sa...

Men vad var det får någon??? Märklig människa!

//Cissi
Ha en trevlig helg!

Anonym sa...

Stackars människa, han behövde nog någon som bara satt ner och lyssnade precis som du. Någon som för en stund SÅG honom och bekräftade hans existens i en kall och hård värld. VAd fint av dig att sitta och lyssna en stund även om bara vart femte ord var begripligt!

Anonym sa...

Ibland möter man folk som man inte riktigt får något grepp om, deras hjärnor är lite snurriga och trötta. Jag drar alltid till mig såna, men det får man bjuda på. Och ibland är ju mötena såna möten som man aldrig glömmer.

Anonym sa...

Usch vad hemskt det vore med en värld där det bara fanns "normala" människor! Där skulle knappast jag få plats....

Martin

Sömsmånen sa...

Jag brukar se och höra en "kollega" till din knäppis här i Malmö. Nästa gång ska jag titta och känna ödmjukhet inför livet som har så olika öden i beredskap åt oss.

Unknown sa...

Ja det finns alla sorters människor i vår herres hage.En del är eremiter och lite säregna..man kan göra många märkliga möten.

Blir berörd av att mannen kände att han fick kontakt med dig och att du fanns där för honom just då,vem vet vad han hade gått igenom i sitt liv..säkert något tragiskt.Önskar dig en fortsatt fin dag!

Kram Maria

Anonym sa...

Fascinerande.....och du skriver så gripande om det !
jag jobbar med sånt här Anna...så jag har mött några "knäppisar" i mitt liv, kan man säga....jag fascineras ofta av dem.....för om du tänker efter Anna så är det ofta de här "annorlunda" människorna som är orginalen....och vi andra är bara bleka kopior.....de kör sitt race, visar alla sina känslor....skriker, gråter ut sin rädsla (ångest)...medans vi andra knäpper till våra musselskal och betraktar dem med lite skrämda blickar.....ähhhh, nu blev jag lite djup här...inte meningen.
det var faktiskt inte därför jag kom hit (som Robert Gustafsson brukar säga ) :)
Jag hittade en filmsnutt på You Tube och kom osökt att tänka på dig, fråga mig inte varför...kolla in...jag vill se denna filmen..har du sett den?
http://www.youtube.com/watch?v=M7U3XcTeyFU

Anonym sa...

Hej hej fina anna=) Klart du får använda bilden i bloggen... Så fin bild. Tusen tack igen för att du ville fotografera våran dag o tack för dom fina o genomtänkta presenterna. Massor av kramar fru Karlsson=)

Maria sa...

Hej!
Vilket fint möte!
Ibland är det ju så att människor som man först kanske känt rädsla inför pga av att de är annorlunda visar sig vara något annat senare...Kanske någon att lära sig något om sig själv av...