fredag 15 augusti 2008

Jag gillar tystnad



Jag mår bäst när jag får möjlighet att stänga av civilisationens störande ljud.

Storstadsbrus, bildunder från motorvägen, människors prat... När jag strövar i skogen och alla ljud har lagt sig någonstans bakom mig då kan jag tänka fritt och andas djupt. Jag behöver det. Tystnaden, ensamheten, andligheten. Naturens magi.



Jag bor granne med E20-n och den har gått mig på nerverna hela dagen. Så jag tog med Nosan och flydde till skogen. Det är både roligt och tryggt att ha Nosan med sig. När jag ligger i gräset och forograferar då ligger Nosan i närheten och vaktar. Hon har lärt sig att när jag tar fram kameran då är det lika bra att lägga sig. För det dröjer ett tag innan vi går vidare :)




***

Igår sydde jag några hjärtan som har fått följa med på skogspromenaden. Dessa hittar ni i Recycle Shop. Välkommen dit.


8 kommentarer:

Jeanette Nord sa...

Hej Anna!
Imorgon flyr jag storstadens brus för landets tystnad. Och kommer tillbaks alldeles lugn och lycklig! Tystnad är livsnödvändig! Ett andningshål mot livets ständiga larm som pressar på!

Kram på dig
Jeanette

PS Vackra bilder och vackra hjärtan! Så mycket fint du skapar just nu!

Dubbelörn sa...

Du skulle ju verkligen behöva bo på landet!! Här hyrs det ju ut en massa hus för en hyfsad peng så varför gör ni inte slag i saken o flyttar ut till riktiga landet?! ;)

Kramar

Anonym sa...

Jag förstår precis! Så härligt att dela upplevelsen med Nosan! Du syr så fint hela tiden, härligt med hjärtan i trädet...tänk om de växte så :)
Idag ska vi till stugan för lite jobb,hoppas att jag kan ta det lite lugnt och njuta. Lite svamp hoppas jag hitta nu efter allt regn. Ha en fin dag!

Unknown sa...

Förstår precis. Jag själv tar en timmes promenad varje morgon (nåja, nästan) för att få lite lugn och ro och tid till mig själv. Viktigare än man tror!

Ninni sa...

Inget går upp mot att vistas i skogen eller på landet i tystnaden. Jag håller helt med dig. Märker det ännu tydligare nu när jag bor i Brasilien i en bullrande storstad som nästan aldrig är tyst. Då njuter jag ännu mera av de få stunder som jag kommer ut i naturen. Lyckliga du som har en sån fin hund att ta med dig ut!
Kram Ninni

Anonym sa...

Att kunna vistas bortom stadens ljud och buller i perioder är nog viktigt. Har turen att själv bo relativt tyst, även om det är nära till stadens buller. En kompis har södra stambanan som "granne", man vänjer sig vid tågen (enligt honom). Som besökare märker jag tågtrafiken, tydligt. Tystnaden djupt i skogen är härlig. Tror, precis som du skriver, att vi alla behöver denna ljudfrid! Din nyckelpigebild var gullig ;-)

Mona sa...

Jag tror jag vet varför jag blev så förälskad i fiskestugan på Gotland som var till salu. Den låg vid vägs ände vid vattnet, egen brygga och bara havet att titta ut på. Där kunde jag andas. Där infann sig lugnet självt. Vi behöver alla någon form av oas där vi kan vila för att orka med nya äventyr.
Kram / Mona

Anonym sa...

Jag förstår precis. Jag gillar också tystnaden. Idag gick jag längs hallands vackraste väg och då önskar jag att jag hade haft både hund och systemkarmera med. Hunden kunde jag inte ha med eftersom det var i samband med inskolning på dagis och systemkamera har jag ju inte, än....