Länge leve internet!!!!
Jag och min kusin Kamilla tappade kontakten med varandra för 14 år sedan. Innan dess lekte vi mycket tillsammans och många av mina barndomsminnen är förknippade med henne. Men sedan gick vi skilda vägar, tiden gick och kontakten upphörde. Tills för några månader sedan då vi hittade varandra på nytt, via internet. Och imorgon ska jag hämta henne på flygplatsen!!! Hon kommer hit från Polen och stannar en vecka.
***
Jag har suttit hela kvällen, lyssnat på polska sånger som min käre svåger har skickat till mig och försökt hitta den underbara polska själen i mig själv. Jag har bott så länge i Sverige att ibland får jag en känsla att jag har anpassat mig så pass mycket att jag har tappat min polska själ.
Jag minns doften och smaken av brödet som då var bakat på surdeg. Nuförtiden kan man köpa alla möjliga brödsorter. När jag var liten brukade jag och hunden gå till bageriet tidigt på morgonen och köpa en varm surdegslimpa till frukost. Det var svårt att hålla sig ifrån det doftande undret så jag nästan alltid åt upp en del innan jag hann hem. För det fick jag utskällning. När jag kom till Sverige tyckte jag att allt bröd smakade sött. Det tycker jag än idag och jag äter sällan mackor.
Och så minns jag gästfriheten och hjälpsamheten som är typisk för det polska folket. Min ex-make glömde ofta stänga av billysen och då blev batteriet urladdat. Jätteirriterande när man skulle iväg någonstans. Så hände det också ett antal gånger när vi var på besök i Polen. Vid ett tillfälle fick jag verkligen nog. Lämnade ex-maken med en harklande sig bil och gick iväg. Min syster som var då med oss var orolig för ex-maken. Hon tyckte att jag var hemsk som lämnade honom mitt på torget. Han kunde inte polska och på den tiden kunde inte polacker engelska. Inte maken heller för den delen. Men jag var oerhört uppretad och struntade i maken. Efter en kvart fick jag dåligt samvete och vände. Jag blev så snopen ska ni veta. En främmande karl hjälpte exet med startkablar och allt. 5 minuter senare kunde vi åka iväg. Än idag vet jag inte hur de fixade kommunikationen.
Det sägs att polacker dricker. Jajamen. I Polen snapsar man livligt. Man sjunger nostalgiska visor. Slår någon på käften. Sedan kramas man och dricker igen. För att kunna vara bland det svenska folket har jag blivit tvungen att lära mig att dricka cider och vin. Här snapsar man inte och snapsa ensam är som att dricka ensam. Ibland, dock otroligt sällan, har jag tur och hamnar i sällskapet där någon snapsar och sjunger "Nu tar vi den..." Då får man passa på och hänga med i farten. Polen är vacker. Än så länge ganska orörd. Om några år kommer den att likna vilket annat land som helst. Tyvärr. Men för att besöka mitt fina land måste man vara utrustad i öppna sinnen.
Kram på Er alla där ute!
7 kommentarer:
Så fint du berättar om Polen och din barndom där,kan nästan känna doften av det nybakade brödet!=)
Så roligt att ni hittade tillbaka till varandra du och din kusin,kul att ni får ses igen efter så många år..internet kan återförena och ge en många fina vänner!=)Hoppas du får en fin dag!
Kram Maria
Så fint du berättar och så kul att du hittat din kusin igen!!!
Men du Anna, vi snapsar ju massor i Sverige! Eller? Fast inte som ryssarna(polacker också kanske) som dricker vodka till maten hela tiden. Men tur är kanske det, våra levrar mår väl lite bättre.
Maken snapsar gärna bittra drycker som Gammeldansk (nja...)och Fernet...(blä! ) Så du får komma över på ett glas om du vill ;)
Nastrovje!
Visst är Internet en fantastisk uppfinning! Tänk att man kan hitta gamla bekanta och få nya...Helt underbart!
Du berättar så fint om ditt Polen och dina minnen. Roligt att läsa! Men jag måste hålla med Soffy, i vilket sällskap har du hamnat:) Visst dricker vi svenskar snaps! Vi packade tom med oss snaps när vi flyttade hit...Jubileums Akvavit och Årsta brännvin. Här i Brasilien dricker man ju mest öl och Caipirinha, men också cachaca rent som vi dricker snaps.
Kram på dig också! Ninni
vad härligt med återfunnen kontakt - eller kontakt som hålls med gamla vänner - via internet! Det har sina fördelar det här cyberspacet trots allt :D
Å, barndomsminnen.
Å, surdegslimpa.
Å, att få ta del av andras glädje! Så underbart ni ska ha det, din kusin och du. Jag semestrade i norra Polen för en sju-åtta år sedan. Det var en resa i tiden, 500 och 50 år tillbaka på samma gång. Jag förstår din farhåga om att snart är Polen bara ännu ett Eu-land. Kram på dig själv!
He he he, en gång blev jag faktiskt lurad till en Gammeldansk och jag tror inte att jag vill göra om det :) Det smakade som hostmedicin.
Tack för era fina kommentarer! Det värmer så mycket att Ni stannar här en stund och lämnar några ord efter Er.
Åh, vad roligt att höra om dina minnen och din kärlek till Polen! Underbart att du hittade kusinen! Ska bli roligt att höra mer ...
Kramar!
Skicka en kommentar