Sniglar och inbjudningar

Jag vet egentligen inte hur man gör när man ska ha sin första utställning. Så jag går lite på känslan. Jag vill till ex meddela min familj och vänner på ett fint sätt om utställningen. De flesta vet iaf men jag vill ändå bjuda in dom med omtanke. Så idag har jag gjort några personliga inbjudningskort. Jag har absolut ingen aning om man gör på det här sättet. Men om jag ska ha en liten vernissage så vill jag ju att vännerna och familjen ska vara med.

Alla ni som läser min blogg och har möjlighet att vara med så är ni så klart hjärtligt välkomna!

Ikväll har jag och Magnus gått en liten runda i den närliggande skogen. Från början kände jag mig trött och lat och ville inte alls gå men Magnus övertalade mig att göra honom sällskap. Jag håller på och testar mitt nya macroobjektiv. Att tro att det räcker med att bara sätta på objektivet och ta fantastiska bilder är helt fel. Den minsta rörelsen gör att jag tappar skärpan så det gäller att vara stadig. Men kameran är tung och händerna skakar. Så jag tar många bilder och försöker förstå hur objektivet fungerar.

Kvällens modell sniglade sig upp för en torr stjälk. När han insåg att den vägen ledde ingenstans vände han och började snigla sig neråt. Och där nere....

... höll två andra sniglar ett möte. Vinbergssnäckan såg ut som en gammal farbror när den tittade på sin kompis. Jag stannade en stund för att se hur dom kommer att reagera när de väl möter varandra. Men efter några minuter bestämde sig Farbrorn för en annan väg. Så vi traskade vidare.

Bredvid ett träd hittade jag ett fågelbo som ramlade ner. Inga fågelungar i närheten, bara ett äggskal. Boet var byggt mestadeles av mossa. Vilket konstverk! Om det bodde några fågelungar i det så hade dom det varmt och mysigt där inne.