Jag kan inte låta bli och fotografera vitsippor. De är oemotståndliga, dessa skira vårkämpar.
Jag kan glömma tid och rum när jag ligger på den fuktiga och leriga skogsjorden och fotograferar. Det är som att förflytta sig till en annan värld. En värld som oftast är bortglömd för vi betraktar den uppifrån när vi skyndar oss förbi den. Att få ligga på magen och försöka fånga den på bild är för mig en ren avkoppling. Runt om mig bullrar livet men jag själv är försjunken i den spirande grönska, bland nyvakna insekter och solande vitsippor.
3 kommentarer:
Åhh, jag håller med dig - när man börjar experimentera med vinklar och vrår när man fotar upptäcker man oftast en helt annan värld... den som är dold för "den vanliga vardagsblicken" men som visar sig från sin bästa sida för den som tar sig tid att titta. :)
Så fint skrivet! Och så bra du fångat dessa vackra blommor! De riktigt sträcker sig mot solen och njuuuuter!
Jag vill oxå ha vitsippor! Inte snööö........
Skicka en kommentar