I Språktidningen (nr 3 / 07) läser jag en artikel om den dåligt fungerande utbildningen i sfi. För ej invigda: sfi eller svenska för invandrare är den första kontakten med skolsvenskan som invandrare får. Enligt tidningen är det två av tre elever som inte klarar sfi. Orsaker är olika och jag tänker inte gå in på det här just i min blogg. Det som upprör mig mest är ett uttalande som ordföranden i Immigranternas riksförbund Miguel Benito har gjort.
"Jag kan tycka att det är en rättighet att inte kunna svenska. På många arbetsplatser klarar man sig ändå".
Jag funderade ett tag om det var någon form av skämt men det verkar vara sagt på fullt allvar. Jag anser att grundsvenska måste alla som tänker bosätta sig här kunna. Punkt slut. Det är skrämmande att folk som ansöker om svenskt medborgarskap kan varken tala svenska eller vet något om det svenska samhället i överhuvudtaget.
För några veckor sedan blev jag kallad till ett föräldrarmöte i sonens klass.
- Hej! Jag heter Anna och jag är Dawids mamma - sa jag till läraren som väntade vid éntren.
- Hej! Och vilket språk talar Dawid?
Jag vimlade oförstående med ögonen. Vad menar han? Dawid pratar ju svenska. Men läraren tog för givet att eftersom Dawids mamma är från Polen så kan hon antagligen noll svenska och måste sättas vid ett bord där invandrarföräldrar skulle sitta.
Men jag har fullföljt sfi, jag har läst alla möjliga kurser i svenska som man kan läsa, inklusive svenska C. Det handlar om vilja och motivation. Jag har inte haft det lättare än någon annan. Barnen var pyttesmå, äktenskapet höll på att spricka och jag var helt ensam här, utan familj och vänner. Men jag kämpade. Jag behärskar svenska utan problem och jag anser att det är min skyldighet att kunna svenska. Inte minst när jag ska hjälpa mina barn med skolarbete, när jag ska läsa informationslappar som skolan skickar hem mm. Jag har sett vad som händer när barn kan språket bättre än deras föräldrar. Språkkunskaper ger makt. Så Miguel Benito, tänk vad du säger innan du försöker rättfärdiga brister och okunskap.
Under resans gång har jag gjort många språkliga misstag och förväxlingar. För jättelänge sedan, när jag var singel då hade jag en kompis vars namn var Jonas. Jonas var också singel och vi båda två var på jakt efter den rätta. En dag hände det, jag träffade den jag trodde var den rätta. Jag berättade det för Jonas och han började fråga...
- Hur gammal är han?
- Han är 10 år äldre än mig - svarade jag
- Aaaa, jag förstår - sa Jonas - då var det jakt på lammkött.
- Nä - sa jag och trodde att nu hade Jonas blivit helt koko - jag har haft fläskgryta idag.
7 kommentarer:
Ha ha, skrattar högt här framför datorn! Vilket roligt missförstånd!
Bra du skriver om språket, det var ett mkt konstigt uttalande av Miguel Benito! Jag har förstått att du inte är svensk från början, men visst ju inte vilket land du kom ifrån. Är den fina berättelsen om "Äpplet och stjärnan" polsk? Min mor & far fick ett hemsytt hjärta med en stjärna på, och på kortet till hade jag skrivit ner berättelsen!
Det är väl självklart att man lär sig det språk som talas i det land man väljer att bosätta sig i. Jag skulle känna mig enormt fattig om jag bodde någonstans där jag inte kan tala med folk. Då skulle jag se till att lära mig språket illa kvickt.
Kram / Mona
Du är lika klok, som vanligt! Jag håller absolut med dig om att det är viktigt att kunna språket i det land man bor.
En riktigt god fortsättning på det nya året önskar jag dig och din familj.
Nazdrowjie!
Martin
Grattis till goda språkkunskaper och visst är det sant att kunskap ger makt, med kunskap kan man gå långt!
Jag tycker också att det är jätteviktigt att lära sig svenska om man ska bo här, men jag kan ge dispans till äldre och de som bara tänkt bo här i några år och sen åka hem till sitt hemland. Jag bodde i Rinkeby i flera år och där funkar det att inte kunna svenska, så då kan jag förstå att man inte ser någon anledning att plugga.
Soffy, äppellegenden är nog inte polsk. För första gången fick jag höra den på en föreläsning på mitt jobb.
Visst är det så Mona? Även jag skulle känna mig otroligt fattigt och på ngt sätt handikappad om jag inte kunde språket.
Tack Millis och Sara!
Skål Martin!
Lisa, jag tycker likadant. Det är inte lätt för äldre att lära sig ett nytt språk. Rinkeby och andra förorter är en lysande exempel på segregation. Så länge folk lever inom så slutna kretsar så finns det ingen motivation till att lära sig språket, se till att flickor fullföljer grundskolan och dylikt. Det drabbar inte bara just dessa människor. I slutändan drabbar det oss alla.
Skicka en kommentar