måndag 31 december 2007

I huvudet på Stilla


Salvador Dali "The Persistence of Memory"


Jag fick för mig att cykla till ICA för att köpa några, egentligen obetydliga, saker. En sak tänkte jag inte på. Man ska nog låta bli att handla obetydliga saker en sådan dag som idag. Nyårsafton. Butiken förvandlades till ett enormt kundhav. Köerna var oändliga. Jag funderade om det var värt att ställa sig i en sådan lång kö med bara obetydliga saker i kundkorgen. Men jag hade inte bråttom någonstans så jag gjorde det. Nyårsaftonstämningen kröp innanför min jacka. Jag kände det. Jag tittade på människor som la sina varor på bandet. Och jag undrade...


Hur många människor ska förklara sin kärlek för någon annan inatt? Hur många som ska bedra någon annan inatt? Hur många har spenderat sina pengar på hårfärg och kläder i hoppet på att bli kvällens stjärna? Hur många som ska sitta helt ensamna och ledsna? För hur många ska livet vända vid 12-slaget? Hur många ska sluta röka och börja banta? Hur många ska säga upp sig för att förverkliga sina innersta drömmar? Hur många ska vakna imorgon med världens huvudvärk och upptäcka att livet imorgon är likt livet igår? Och hur många ska vakna och upptäcka motsatsen?


Jag har slutat att avge nyårslöften för jag kan inte hålla dom. Det är så frustrerande att svika sig själv på det här sättet. Men jag hoppas alltid att varje kommande år ska vara snällare mot mig och min familj än det gångna. Och precis samma sak önskar jag er som tittar in och läser min blogg. Kram på Er alla!


5 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, man undrar hur många drömmar som brister. Själv har jag alltid firat nyår enkelt och kravlöst i goda vänners lag! Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag dig och de dina!(Och jag har tänkt på Nosan sen jag hörde de första smällarna härom dagen)

Anonym sa...

Jag är tillbaka! Kram!

Trollmor sa...

Jag blir alltid lite rörd vid tolvslaget, vemodig inför året som gått och pirrig inför det nya som tar vid.
Nyårslöften har jag inga, önskar bara att de jag håller av ska få ha det bra.
Jag tycker att det är väldigt trist att man ska behöva droga ned sin fyrbenta vän, som ju ska få vara med och möta det nya året tillsammans med resten av familjen.
Men vad göra när det smäller och skräms så hiskeligt?
Nu är inte min vovve rädd, men alla andra stackare.
Jag önskar dig och dina nära och kära en fin kväll och ett riktigt Gott Nytt År!
Stor kram!

elaina sa...

Iaktagelserik betraktelse!
Gott slut på 2007 för Er oxå
samt en önskan om ett Gott Nytt Kommande År...
=0)
ps: tänk att det är 2008, låter nästan som science-fiction!

Maria sa...

Hej
Vilken spännande fundering. Jag gick också och tänkte på lite samma när jag tog en promenad innan middagen igår. Jag tittade in genom fönster längs gatan, man kanske inte får det men det är så spännande. Man såg att folk var på väg på olika fester. Det är så lätt att börja fantisera om vart de ska och hur det ska bli.Gott Nytt År/Maria