Jag hinner

Jag är inte minimalist men jag får huvudvärk när jag tänker på att mitt hem skulle kunna drunkna i julpynt. Det räcker med att alla affärer översvämmas av tomtar, glitter och adventsstjärnor. Om jag hade ett stort hus så är det möjligt att jag skulle tänka annorlunda men så länge vi bor som vi gör så vill jag inte kvävas av julen. I köksfönstret står en belyst kyrka. Jag tycker att den är så vacker.

I vardagsrummet har jag ställt en ovanlig adventstake som min son har gjort i slöjden när han var liten. Varje ljus har fått en liten rosett och ljusen ska tändas på söndag då advent börjar.

I samma fönster svävar en ren. Det är det enda julpyntet som jag har köpt i år. Den glittrar så fint. Bakom gardinen kan ni se en ljusslinga men den har jag faktiskt där året runt. Suverän mysbelysning!

När jag var liten så var det annorlunda än det är idag. Det enda julpyntet som vi hade hemma var faktiskt julgranen och den kläddes dagen innan julafton. Trots det så kändes julen väldigt närvarande. Doften av nyskurat golv och julmaten som lagades veckor innan. Då behövdes det inga prydnatstomtar och svävande renar för att skapa stämning.

Jag kan nästan tycka att julen har förlorat sin charm. Den har blivit alltför kommersiell. Igår på ICA började dom bjuda på någon liten köttbulle och lite rödbetssallad och folk köade för att få sitt lilla smakprov. Oj oj oj, tänkte jag. Kan det vara möjligt? För när det är väl dags att äta julmaten så är alla så mätta på den att man längtar efter någon italiensk bufé istället.

I samma affär slängde sig folk över en frys som blev nyligen påfylld med ett lass skinka. En stor och tjock krans av människor trängde sig vid den stackars frysen och försökte fiska upp den bästa skinkan.

Jag hinner - tänkte jag, jag hinner...