I mitt guldfärgade fönster bor en riktig kämpe. Den var dömd till döden i många månader. Den fick varken vatten eller näring. Den hörde inte till mina favoriter men jag kan inte slänga levande varelser och därför dömde jag den till en säker död. Trodde jag, ja...
Men varelsen har kämpat. Trots bristen på vatten klämde den sig fast vid fönsterbrädan och vägrade ge upp. En sådan vilja måste belönas och jag tog tillbaka dödsdomen. Jag har börjat vattna på nytt och jag har köpt en ny fin kruka istället för den gamla fula plastiga.
Bland bladen har jag upptäckt ett tecken till på varelsens otroliga livskraft.
Det är en orkidé som kämpar sig så tappert genom så svåra förhållanden. Jag hör inte till orkidéentusiaster men... men inte kan jag låta den dö.
Ärligt talat så har jag blivit kär i min Orkidé....
Foto (alla): Anna Stilla
3 kommentarer:
Som maskrosor genom asfalten - det är också livskraft!
Jag har aldrig lyckats få en orkidé att blomma igen, men så är ju inte mina fingrar så speciellt gröna heller...
Jag som älskar orkideer... de är så tålmodiga o blommar länge, länge, länge..
Kramar
Skicka en kommentar