Bild: John Bauer "Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr"
Jag känner mig trött. Jättetrött. Så trött att jag inte orkar. Jag är nog inte skapad för att hålla 100 bollar i luften. Jag vill ju så gärna men det går inte. En sak i taget. Inte allt på en gång. Att jag aldrig lär mig. För varje gång jag drar med olika projekt då händer det precis samma sak. Jag slocknar helt utmattad innan jag har nått mitt mål. Även den här gången känner jag dessa hemska signaler. Trött, hängig och benägen till att stirra in i intet framför mig. Sist det hände mig så bestämde jag mig för att nästa gång det ska ske så ska jag göra något åt det i tid. Vet ni vad jag tror går fel? Att man tappar fotfäste och att man inte längre kan se sitt mål.
Jag ser på det så här: tänk er en löpare som ska springa norrut. Han har kartan och allt och han börjar springa. I början stämmer han med kartan så att han är på rätt väg men med tiden blir hans steg nästan automatiska och han slutar med att titta på kartan. Han tror att han springer norrut i alla fall. I själva verket springer han i cirklar.
Jag springer i cirklar känns det som. Så nu ska jag försöka synka mig med min karta och mina mål.
3 kommentarer:
Det kanske ska vara så?
Så att du kan omvärdera ifall det behövs. Saker och ting ändras. Ska detta vara målet eller ska det ändras lite. Vad ska kapas, vad ska till?
Jag tror att det är nyttiga signaler som kommer när fokus försvinner. Dags att trycka på replay, liksom. Så att det inte bara blir ett ånglok i full fart fram. Det ska nog bli motigt ett tag så att man hinner känna efter. Vad var målet nu igen? Har jag fått ett nytt rentav? Förstår du? Det kanske inte är av ondo att tappa fart. Det är för att se vart du var på väg nu igen. Och känna efter om du verkligen vill just precis dit, fortfarande. Kanske vill du stanna ett tag på vägen?
Du vet väl att i en cirkel kan alla punkter vara en start!
Persilja och Soffy, tack för era ord. Jag tycker inte att det är så luddigt, jag förstår precis.
Kram på Er
Skicka en kommentar