Idag är det en sådan dag som inte går obemärkt här i trakterna. MCM Mälaren Runt. Svårt att missa. På vägarna är det fler motorcyklar än bilar och eftersom jag bor granne med E20 så hör jag det välkända mc-brummet ändå in i badrummet.
Jag har en liten svaghet för motorcyklar. Och för killar som kör motorcyklar. Och jag har alltid påstått att vissa av dom bör aldrig ta av sig sina mc-kläder. Och så har jag bestämt mig för att aldrig någonsin gifta mig med en som kör en HD. Och jag vet vad jag pratar om eftersom jag har njutit av åkturer på en HD. Jag ska inte gå in på detaljer men en sak är säker. Jag skulle aldrig kunna pinka tillräckligt min revir. Så jag har valt en man som växlar mellan en Saab och en MTB. Det tycker jag var en bra livstrategi.
Nu ska jag inte skriva mer om motorcyklar.
Däremot om friheten. Det går inte att blunda för faktum att en hoj förknippas ofta med frihet. Men inte alla är överens med att mc-åkandet och frihet är en och samma sak. För många frihet är ju något helt annat. Nu pratar jag inte om den politiska friheten. Jag pratar om att känna en inre frihet.
När känner jag en inre frihet? Sällan mina vänner, alltför sällan. Oftast känner jag mig begränsad av alla normer och värderingar. Jag skulle vilja strunta i så mycket. Men då kommer en krypande rädsla fram. Att inte bli tillräckligt omtyckt av omvärlden. Eller att göra fel. Eller att såra någon annan. Eller att göra mig själv ännu mera sårbar än jag är.
Jag säger ofta att jag är den jag är och antigen gillar man det eller inte.
Men med handen på hjärtat, ibland funderar jag på hur folk kan stå ut med mig när jag själv har lust att slå mig på käften.
Så kanske en inre frihet är helt enkelt en känsla att tycka om sig själv, vara ärlig mot sig själv, lyssna på den inre rösten som oftas hörs bakom örat (och det är inte någon räv bakom örat jag pratar om).
Peace, Love and Understanding!
2 kommentarer:
Nu blev du djup, Anna!
Hela livet är som en jäkla berg och dalbana........ibland funkar allting skitbra och man har självförtroende för två....nästa dag kan det vara tvärtom......jag tror aldrig att man får riktig ro i själen.......men med åren så blir det bättre tycker jag....det är lättare att tycka om sig själv då....det är nog för att man inte bryr sig så mycket om vad andra tycker....det är ofta detta som skapar oro. Usch då....nu har jag slingrat in mig riktigt här....Anna, kan du hjälpa mig att få upp den här knuten :=)Kram
Visst är det så att om man inte följer de oskrivna lagarna och normerna så kan man lätt uppfattas som en "besvärlig" en. Jag har upplevt det så många gånger själv när jag gjort något som "man inte ska". Det är många gånger svårare att gå sina egna stigar än att följa andras redan upptrampade. Det är starkt att våga göra som man själv vill. Dessvärre tror jag man blir olycklig i själen om man bara gör saker för att andra ska tycka om det. Man måste lita till sin egen intuition och följa den väg man känner är rätt. Annars blir man inte lycklig eller fri.
Kram
Skicka en kommentar