söndag 19 augusti 2007

Potatislycka



Det började någon gång i maj. Jag satte potatis. Eftersom jag har bara en liten jordbit då blev det bara några få potatisar som hamnade i jorden. 5 exakt. Sedan upptäckte jag att jag hade en grop till så jag sprang in i köket, öppnade kylskapet och tog den första potatisen jag kom åt. Med spänning väntade jag på resultat. Redan vid midsommar ville jag gräva upp och BARA kolla vad som händer under jorden. Magnus stoppade alla mina försök till uppgrävning och potatisplantorna växte.

Och växte...

Och växte... Tills de blev enorma. Ca 150 cm långa för att vara mer exakt. Jag bekymrade mig lite att plantor lägger kanske så mycket kraft i att utveckla blasten. Tänk om dom inte utvecklar några knölar? Plantorna fick jag binda upp vid blåsiga tillfällen. De var ändå så kraftiga att de tog med våld allt som växte runt omkring dom.
Men så kom dagen med stora D.
En potatisplanta skulle grävas upp. Jag hade tårar i ögonen när jag upptäckte att den underjordiska skörden var lika stor som den överjordiska. Titta bara på mina fina knölar!

8 kommentarer:

Millis sa...

Vilken lycka!!! Det är ju så jättegott med nyupptagen potatis och ännu godare när man har satt den själv.

Trollmor sa...

Jag hade nog hoppat högt av glädje vid åsynen av alla knölar och sen ätit dem med andakt :-)
Alldeles egna. Tjoho.

Anonym sa...

Å vilken skörd...gud va gott med egen potatis...smaklig spis..
kramen kicki

Anonym sa...

Så härligt och vad fina de ser ut!!! Vi provade med att odla potatis för första gången i sommar och det är med andakt som man gräver upp och sedan äter. Finns INGEN köpepotatis som ens kommer i närheten av smaken....en härlig känsla!!!
Kram

Skatan sa...

Ha-ha! Vilken lycka : ) Hoppas de smakar...

Dubbelörn sa...

Det finns inget härligare än egena potatisar, våra smakar ljuvligt!!
Kram

Mona sa...

Vad är väl som lyckan att kunna skörda egensådda grönsaker, bär och frukter. Jag är överlycklig över mina rödbetor, mina squash och mina tomater som nu äntligen börjar bli röda. Dessvärre får jag inte ett enda äpple i år. Det är smällar man får ta. Kanhända beror det på att mitt äppelträd ser ut som det gör? Vi glömde visst att göra något ät det under vårvintern :-)
Kram

Anonym sa...

Visst är det som ett mirakel varje gång man lyckas få något att växa. Blev dom goda?