Efter pausen.

Dags att damma av bloggen. Hösten känns i luften, särskilt tidigt på morgonen och bloggbegäret börjar sakta infinna sig på nytt. Sedan jag bloggade sist så har det hänt en del här. För det första har jag blivit arbetslös men det är ju inget som kom oväntat. Det har jag ju vetetat i ett år att så skulle det bli. Jag trodde att det skulle kännas vidrigt att bli av med min fina anställning. Vad jag är förvånad när jag upptäcker att SÅ vidrigt är det inte alls.

I torsdags dog Valle, vår väldigt speciella hund. Han har levt betydligt längre än många andra bullmastiffer brukar göra. Han var en gammal gubbe som älskade alla och alla älskade honom. För det mesta spelade han döv och korkad men bakom fasaden gömde sig en väldigt intelligent typ. En natt spydde han, kissade blod, skakade, låg och knappt reagerade med blicken. Morgonen därpå fick vi begrava honom.

Kvar har vi Nosan /den andra bullmastiffen/ och Lucy, den kaxigaste katten man kan tänka sig.

Under en skogspromenad hittade vi ett fågelbo som hängde i två sammanflätade grenar. Boet hängde precis över en smal stig, i brösthöjden. Vi kikade försiktigt in. Tre nakna fågelbebisar sov där. När jag av misstag rörde vid grenen (klumpiga mig) så vaknade ungarna och började skrika efter maten. Efter en liten stund insåg dom att det var ett falskt alarm och somnade igen. Två veckor senare var de utflugna.

Den bilden på Lucy måste ni bara få se. Hon brukar sova mellan pionen och rosenskäran. Ibland sitter hon bara där och slappar. Den katten är faktiskt väldigt roande.

Ibland lägger hon sig precis där jag sitter och försröker göra något helt annat än att gosa med henne. Så blir hon otroligt upprörd när jag ber henne fara iväg. Då ska hon lägga sig på mina böcker (om jag läser dom), lägga sig på min mage (om jag sover i hammocken) eller tvinga sig i mitt knä (om jag äter).

För ett par dagar sedan var jag i Växtriket för att köpa några perenner. Jag har grävt upp sommarmalvor som har blommat över och planterat blågul och rosenkrage. Rosenskäran blommar än. Den ser rätt så bedrövlig ut men jag låter den stå ett tag till. För humlornas skull. De besöker flittigt mitt blomsterträsk. Men jag kommer att dra upp rosenskäran så småningom för att plantera astible istället. Nu har jag blivit lite klokare och valt fleråriga växter som klarar av en del skugga. Hoppas det.

En av mina favotita blommor, blåklint. Den blommar så fint nu...