Sommaren tar upp all uppmärksamhet och stunder vid datorn är verkligen få.
I min lilla trädgård blommar ringblomma, rosenskära, malva, grekisk lövkoja och lobelia. Vi äter potatis med egen dill på.
Mangold, morötter, svarta vinbär...
Den där lilla jordbiten som jag har ger mig så mycket glädje. Varje morgon går jag ut och kollar vad som har hänt under natten. Plockar lite ogräs, äter några vinbär, klipper ner vissna blommor. Man blir så lugn av sånt.
Men det är inte bara sommaren som stjäl uppmärksamheten. Det är framtiden också. Till hösten ska jag sätta mig i skolbänken på nytt. Jag ska läsa engelska. Det känns att jag har kommit fram till en ny period i mitt liv. För livet svänger då och då. Ibland gillar vi det och ibland inte. Men oavsett vad vi tycker om livet så svänger det iaf. Efter en lång raksträcka med fast anställning, betald semester och en "förutsägbar" framtid har mitt liv bestämt sig att nu fanken, nu är det dags för ngt nytt.
Javisst, jag är ju rädd inför det nya men samtidigt känns det oerhört spännande. Bara för ett par år sedan visste jag exakt hur mitt liv skulle se ut. Idag har jag ingen aning om vad jag ska göra nästa vecka. Just ett sådant ovetandet skapar en grund för mina gamla planer och drömmar.
Jag är medvetet väldigt flummig när jag försöker signalera ändringar runt omkring mig. Så länge ändringarna inte får mer verkliga former vill jag inte säga för mycket. Jag får en känsla att om jag börjar babbla mer än så så går allt åt skogen.
Men en sak är säker, jag kommer att vara min egen, jobba med det jag gillar mest, vara kreativ, urfattig men LYCKLIG!
