Jag känner mig konfunderad.
Istiden...
Minns ni filmen The Day After Tomorrow? Jorden blev drabbad av istiden. På grund av klimatförändringar som vi är skyldiga till.
Men om vi kommer att drabbas av någon istid så är det faktiskt inte för första gången det kommer att ske.
Tydligen har Sverige upplevt många istider och då var inga människor inblandade. Sverige har legat under 2 km-tjocka isen. I 50 000 år senast. Sedan smälte allt detta, tryckte ner jorden i havet, jorden reste sig upp och det blev varmt. Inga långa kalla vintrar på den tiden inte!
Och de stora stenarna som ligger lite här och där...
De kom hit med isälvarna som forsade inne i isen. Nu ligger dom i skogen och jag går förbi dom minst en gång om dagen. Aldrig tidigare har jag tänkt på det...
Det är en märklig känsla att stå bredvid en sådan bumling som är så gammal. Tänk om stenen kunde prata!
Då skulle den berätta om de där stenåldernsbönderna som högg ned och brände skog för att i ett par år odla vete i askan. Sedan flyttade de på sig, högg och brände. Det var för ca 5000 år sedan. Redan då hade vi för vana att hugga ned och bränna. Förbruka och dra vidare. Men det är kanske livets gång? Människan som art kommer att dö ut, det är säkert. Frågan är vad som händer efter den istiden som kommer? Kommer historien att upprepas? Kommer människan att åter uppstå eller ska vi ha metangas istället för syre?
Att tänka sådana tankar ger mig gåshud. Det är både spännande och läskigt. Plötsligt undrar jag om faktum att jag cyklar istället för att åka buss eller bil har någon betydelse för jorden.
Och när jag tänker på 50 000 år under isen så slutar jag bry mig om mina buskiga ögonbryn, stor bak och att mina strumpor har märkliga öppningar precis på hälen. Plötsligt känns LIVET som ett ögonblick som ska banne mig avnjutas.
Jag njuter, sitter här med ett glas maskrosvin.
4 kommentarer:
Så sant så sant!
Det liv vi lever, några av oss kanske lite mindre än andra, men dock, är så tomt och innehållslöst i det stora hela. Konsumera mera så blir du gladare???
Konsumera mindre så blir du lycklig. Så småningom. Man finner frid. Att se det lilla. Att odla, gå i skogen. Se den stora stenen. Tänka såna tankar som du. DET ger tillfredsställelse. Jag kan bli så sorgsen av människor som hetsar på jakten efter lycka och de tar helt fel väg. De rustar huset, köper kläder, tekniska prylar och reser jorden runt. Medan de inte har en aning om skogsdungen bakom huset...Jag vill ropa HÄR finns det! HÄR, titta ner i backen, se yran och grässtrået!
Äh, jag vet inte. Jag ramlar själv dit hela tiden och tror att den där snygga burken ska få mig att städa bättre osv...
Men att ställa allting i relation till istiden ger verkligen perspektiv! Kram kloka Stilla!
Du är så klok!
Kram
Du skriver alltid så intressanta inlägg! Jag håller med dig i allt.
Jo du Anna, det finns så mycket som man retar sig över som är bagateller om man ser det i ett världstidsperspektiv. Vi måste njuta och glädjas av livet så länge vi har det. Förra året var du publicerad i Visit Ludvika Smedjebacken. I år var det min tur!
Skicka en kommentar