Det är sällan jag ser en tidig morgon. Men just idag har jag givit mig möjligheten att gå upp före alla andra, väcka hunden, ta på gummistövlar och ge mig ut. Vilken fantastisk värld öppnade sig för mig.
Klockan var strax över 5. Det var så fridfullt. Dimman låg fortfarande över åkern. Solen var på väg ut bakom skogsdungen och jag fick en känsla att alla växter och insekter väntade på den första morgonvärmen. Det krylar av livet runt omkring oss. Skalbaggar, myggor, sniglar och spindlar. Usch, spindlar... Men de finns bland grästrån och blad. Deras värld bredvid våran. Vem är gäst hos vem?
Jag kom hem, bytte till torrare byxor, gjorde mig en stor kopp te och satte mig vid datorn för att granska morgonbilderna. Just nu kör jag med manuella inställningar och det visar sig vara svårt att ta tekniskt bra bilder. Det gör ingenting. Jag ska försöka och försöka tills jag kan. Tills jag förstår.
4 kommentarer:
Finns det något ljuvligare än att gå upp tidigt, höra fåglarna o se dimman lätta...
Det är lycka!!
Kramar
Hrm! Jo, om vi bortser från Dubbelörnens överentusiasm över att stiga upp tidigt så är det faktiskt lite magiskt den där tiden. Om man råkar vara uppe. Kanske är det för att man inte är van. Nyhetens behag. Vackert inlägg som vanligt! Poesi! Vem är gäst hos vem. Vi förstås! Men vi våldgästar och är hemska besökare!
Det är underligt med dina bilder för jag förnimmer alltid lukter då jag ser dom. Omedvetet så tar jag ett andetag då jag ser dom. I Like!
Den här var så fin, Anna....ska vi byta...du får mossygreen bilden och jag tar denna :=) Kram på dig
Skicka en kommentar