Magnus frågade mig om jag ville följa med och paddla. Det ville jag inte för jag kände mig lat. Och så måste jag deklarera också. När han väl åkte iväg så gjorde jag mig en kopp te och satte mig ute på altanen. Då kände jag hur varmt det egentligen var och ångrade att jag inte följde med.
Ångra sig är en väldigt destruktiv handling så jag hoppade på cykeln och cyklade till Rothoffsparken, köpte mig en macka och satte mig på gräset. Det kändes underbart. Fridfullt och långsamt. Ingen brådska. Bara jag.
Vi har en riktig fotbollshund! Nosan är jätteskicklig. Biter inte bollen bara knuffar den iväg. Är snabbare än alla barn och vinner jämt. Sedan är hon en jäkel på att flyga också!
2 kommentarer:
Vi hade en gång en bordercollie som älskade att spela fotboll. Och när killarna som hon spelade blevlite trött på henne så sa de bara "Nej nu Frida blir du utvisad, nu är du för bra" då gick hon och la sig på sidan och tittade på ett tag tills hon var så exalterad så hon inte kunde låta bli att hoppa in i matchen igen.
Häftigt kort!!
Du har ju också en underbar park i din stad....så fina härliga bilder! Jag förstår att du hade det mysigt .....flygande hundar har man ju hört talas om , men jag trodde inte de var så stora :)
Kram
Skicka en kommentar