Ibland känner jag ett brinnade tomrum inom mig. Jag försöker kväva känslan men ibland vinner den över mig. Som ikväll. Jag sitter och läser om mina gamla trakter och det känns som att något försöker krama ihjäl mitt hjärta. Gud vad jag längtar dit ibland. Till min soffa. Min laptop. Dofter. Till skogen och sjön. Till min katts mjuka päls. Jag saknar så mycket... Till barnens skratt när de sprang ute på gräsmattan och jag kunde blicka över alla från balkongen. Till min kyl. Och bröd. Och bordsmargarin. Till gardiner i fönstret. Till grannens krokusar. Att längta så våldsamt är inte hälsosamt. Jag stänger ute precis allt och låser mig in i min egen bubbla. Och ber till Gud att inte bli alltför arg på dom som råkar befinna sig mig i vägen.
Bilden har jag lånat från Wikipedia. På den kan man se mitt gamla hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar