Jag har läst klart "Asyl". När jag känner mig uppslukad av en bok så kan jag inte lägga den ifrån mig. Igår läste jag fram tills klockan hade blivit alldeles för mycket och jag var väl medveten att morgon därpå skulle bli kämpig. Boken är skriven i ett hissande tempo och upplevde Marias glädje, hopp och fötvivlan nästan fysiskt. Och som vanligt, kände jag en viss tomhet när jag läste sista sidan. Vilken bok ska jag läsa nu.... För att göra ngt med tomheten började jag studera min nya mobil (en julklapp som fått mig att tappa hakan) och jag har kommit fram att manicken kommer att fara illa i min väska, bland mina pennor, lösa mynt och nycklar. Så jag har bestämt mig för att sy ett litet fodral åt den. Ett litet rustigt sådant.
Przeczytlam "Azyl". Jak jakas ksiazka mi sie podoba to jestem zupelnie pochlonieta. Wczoraj czytalam do poznej nocy chociaz wiedzialam, ze nastepnego ranka bedzie mi ciezko wstac. Akcja opowiadania pedzi w niesamowitym tempie i ja, prawie ze na wlasnej skorze odczuwalam radosc, nadzieje i rozczarowanie bohaterki. I jak zwykle, czulam taka dziwna pustke jak przeczytalam ostatnia strone. Zeby temu zaradzic zaczelam studiowac moja komorke i stwierdzilam, ze telefon zniszczy mi sie w mojej torbie, pomiedzy dlugopisami, monetami i kluczami. Zdecydowalam, ze uszyje sobie pokrowiec. Taki rustykalny.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar