Jag har lovat mig att inget av mitt arbete får följa mig hem. Jag har lämnat på förskolan allt som hör dit, min tjocka anteckningsbok, planeringsboken och diverse material som hittills fick följa med mig hem, varje dag. Väskan kändes så lät. Jag hade i den endast min plånbok, busskort och näsdukar. Och så en bok... Jag läste "Gömda" för några år sedan och idag har jag lånat "Asyl". Jag vet inte om det är Marklunds sätt att skriva eller Mia Erickssons historia som gör boken så svår att lägga ifrån sig. Hur som helst, när jag idag kom hem och hade inget material att arbeta med så kunde jag bara sjunka ner i min soffa och läsa. Jag minns inte när jag sist gjorde det jag ville. Oftast gjorde jag det jag borde göra, alltså arbetade även om min arbetstid tog slut för länge sedan.
Obiecalam sobie, ze nic z moich obowiazkow zawodowych nie wezme z soba do domu. W przedszkolu zostawilam moj gruby notatnik, kaledarz do planowania oraz caly inny material, ktory jak dotad zabieralam z soba. Torba byla taka lekka, mialam w niej tylko portfel, karte na autobus i husteczki do nosa. Oraz ksiazke "Azyl". To jest powiesz dokumentalna o pewnej szwedzkiej rodzinie, ktora byla przesladowana przez faceta z Libanu, ktory nie mogl sie pogodzic z faktem, ze szwedka go zostawila. Okropna historia, az trudno uwierzyc, ze jest prawdziwa. Nie majac z soba nic z przedszkola, moglam wreszcie rozlozyc sie na kanapie i poprostu robic to na co mam ochote, czytac.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar