Annas älskling

Dagen har bjudit på en riktig berg och dalbana. Först fastnade jag i en spårvagn som har gått sönder och jag kom väldigt sent till jobbet. Min stackars kollega kämpade med hela barndruppen alldeles ensam medan jag satt och undrade varför jag lämnade mobilen hemma. jag kunde inte ringa henne och meddela att jag var på väg. När jag äntligen kom till jobbet så fick jag massor med kramar och snoriga pussar. Barnen blev så glada när dom fick se mig och det ger alltid en kick. När jag skulle gå hem så kom det en muslimsk mamma och frågade mig varför vi inte firar Id (en muslimsk helg som avslutar ramadan). Helvete, vad jag blev arg. Men med ett änglaleende förklarade jag att vi är faktisk en svensk förskola och vi firar svenska traditioner men (och det upprepade jag ett antal gånger), vi ser fram emot att fira andra traditioner men då måste föräldrar själva komma med förslag och hjälpa till. Mamman blev rasande, antagligen för att jag ställde krav på henne som förälder. Hon förpestade hela min eftermiddag. Under sådana stunder har jag svårt att tänka snälla tankar om muslimer, tyvärr. Under mina 5 år med arbetet med olika kulturer har jag lärt mig en sak. Folk har väldigt lätt att komma och kräva rättigheter men man glömmer att man har skyldigheter också. Men kvällen har blivit en höjdare. Jag har fått min efterlängtade bärbara dator. Ha! Nu kan jag jobba ostört med mina olika projekt. Annars är det alltid ngn i huset som vill åt datorn precis när jag sitter vid den. Den bärbara döpte jag till Annas älskling. Det säger väl en del.

Caly dzien przypominal gory i doliny. Najpierw utkwilam i tramwaju, ktory sie zepsul. W pracy zjawilam sie o dwie godziny za pozno. Jak juz sie tam pojawilam to otrzymalam pelno zasmarkanych buziakow. Dzieci sie ucieszyly jak mnie zobaczyly.
Pod koniec dnia przyszla pwena muzulmanska mama i sie zapytala dlaczego my nie swietujemy Id. To takie muzulmanskie swieto zakanczajace ramadan. Wsciekla jag cholera wyjasnilam krowie (z anielskim usmiechem), e my jestesmy szwedzkim przedszkolem ale oczywiscie, bardzo chetnie bedziemy obchodic swieta i tradycje innych kultur ale to wymaga zaangazowania rodzicow. Kobieta sie wsciekla. Najprawdopodobnie dlatego, ze ja smiem czegokolwiek od niej wymagac. To zajscie zepsulo mi cale popoludnie. Wiecor jednak byl fantastyczny. Dostalam moj laptop! Od jutra bede mogla siedziec w spokoju przy komputerze i nikt mnie nie bedzie wyganial. Laptopa ochrzilam imieniem "Kochanek Ani".