Horder

Det sägs att bekymmer kommer aldrig ett och ett. Och det stämmer. Mina bekymmer är dessutom väldigt sociala och besöker mig i enormt stora horder. Har de frågat mig om de får ta något sällskap med sig hit? Nej. Har de i överhuvudtaget funderat över hur jag ska klara av dessa anhang på en och samma gång? Nej. Några problem åt gången klarar jag av. Det har jag gjort hela mitt liv. Men det här... det här som jag stångas med just nu är större än det som jag är van vid att klara av. Jag önskar att jag kunde berätta i detalj vad som plågar mig men det kan jag inte. Inte än. Kanske när allt har löst sig. Men tänk, tänk om det inte löser sig? Brr, hemska tanken...