På kullen, bland de många gravarna från vikingatiden, finns det en liten grav med det vita korset på. En familj begravde sin katt där. För några år sedan hittade Magnus en död kisse precis i närheten av kullen. Kissen blev påkörd på motorvägen som går på andra sidan. Som tur var så var katten öronmärkt. Magnus skrev av numret och ringde till kennelklubben. Där fick han telefonnummer till ägaren. Det var inte lätt att ringa familjen och berätta att deras katt låg död i diket. De bekräftade att katten hade varit försvunnen i en vecka. De hade letat själva men förgäves. Samma kväll hittade jag graven. Då fanns det kattens namn på korset. I vintras rasade korset och i våras fick kissen ett nytt. En gång i tiden var kullen en fridfull plats.
Korset i grönskan. Bilden tog jag i juli i år.
2 kommentarer:
En djurkyrkogård här i stan vore önskvärd och diskuterades för några år sen och sen hände inget mer.
Synd. Alla vill inte lämna sina vänner hos veterinären och alla har inte heller någon trädgård att begrava dem. Min andra katt ligger begraven högt uppe på ett berg i närheten av Göteborg. Det var helt otänkbart för mig att lämna Tusses kropp hos veterinären. Jag ville vara säker på att han skulle bli värdigt behandlad ändå till det allra, allra sista.
Skicka en kommentar