Det är märkligt hur självdestruktiva vi kan vara. Det är först när det onda blir ett faktum som vi panikbromsar. När livet går som på räls så lägger vi i en högre växel och snart skenar allt iväg. Ni är kanske klokare än jag och håller er till spelets alla regler men inte jag.
Precis när allt är som bäst, jobbet fungerar, pengarna strömmar in och livet leker då börjar jag slarva. I ett gatukök köper jag mat som badar i fett, jag dricker kaffe på jobbet, bokar in mig på alltfler aktiviteter och lägger mig alldeles för sent. Jag vet att det inte är bra för mig men jag gör det ändå. För just då mår jag helt fantastiskt och tänker inte på det som ska komma.
Och DET kommer, garanterat.
Hela helgen har jag vridit mig av magsmärtor. På nätterna grät jag och på dagarna liknade jag en vrak. Min stackars mage klarar inte av slarv. Den behöver omtanke varenda dag annars kollapsar den. Idag har jag varit hos läkaren och fått en påse med mediciner som ska hjälpa magen att bli hel igen. Jag slår mig i bröstet och lovar magen guld och gröna skogar. Aldrig mer pizza, aldrig mer koffein, aldrig mer slarv! Just nu kan jag lova vad som helst för när magen gör ont då gråter man. Och lovar. Jag ber till högre makter att jag ska få minnas den här smärtan även när magen har läkt och allt börjar rulla som på räls igen. För det är då saker händer...
2 kommentarer:
Känner så väl igen det du skriver.. Hoppas att du snart mår bättre o inte glömmer sköta magen o hela dig..
Även jag känner igen det du skriver om. Det är lättare att utesluta vissa saker, om man direkt efteråt fick rejält om. Då fastnar det i minnet. Min mage tål inte chips och jag lät bli i 15 år, för att sen prova och det gick fint till att börja med, men sen slog smärtan till. Nu är det slut med chipsätande för mig igen.
Skicka en kommentar