söndag 30 september 2012

På hästryggen


Precis hemkommen från min ridlektion. Det fåniga leendet sitter ännu i ansiktet på mig.
Jag blir så lycklig av att rida. Svettig blir jag också. Och trött. Men mest lycklig. 

5 kommentarer:

Raija sa...

Det är just såna saker man ska göra mer av, så leendet sprider sig och får sitta kvar länge.

Emileitha/Tarja sa...

Jag kommer nog aldrig att våga..
hoppas att jag kan nån dag..
Du ser verkligen lycklig ut..härligt

kama sa...

No no ,prosze,nowa pasja ? ;)
Podziwiam Aniu :)

Solsippan sa...

Härligt!!
Jag är själv hästfantast och förstår helt ditt fåniga leende, det dyker alltsomoftast upp i nyllet på mig också när jag är hos hästarna.
Kram!!

smultron sa...

Jag saknar att rida. Det är bland det bästa som finns. :-)