Det här är kärlek

Igår, precis innan Magnus skulle släcka nattlampan i sovrummet, fick jag ett pratanfall. Jag började prata om utgrävningarna och Magnus berättade att han hade pratat med arkeologerna och sett hur en av dem hittade en rökpipa från 1500-talet. Dessutom hade han sett gravarna. Jag hängde läppen. Fy fasiken, jag ville ju också se gravarna. 

- Fy Magnus, varför berättar du sådant för mig så sent på kvällen?

- Men jag frågade ju om vi skulle dit men du var trött. 

Jag hängde läppen ännu mer. Idag, när jag hade startat datorn då gick det ett bildspel igång. För Magnus gick till utgrävningarna igen och fotograferade gravarna och allt annat som han trodde jag var nyfiken på. Sedan la han bildspelet i autostarten på mitt användarkonto för att jag skulle kunna se det direkt. Den omtanken som han har visat mig fick mig nästan att böla. Jag fattar inte hur den här mannen orkar med att älska mig. För jag har inte mycket att erbjuda. En explosiv blandning av kontrollbehov och obeslutsamhet. Men något är det för han ser något hos mig som väldigt få har upptäckt. Inte ens jag ska jag säga er, inte ens jag...