Tidigt imorse skimrade min värld. Dimman var tjock som grädde. Solen hade precis stigit upp och allt runt omkring mig var så sagolikt vackert. Jag höll andan en lång stund för jag var rädd för att bryta förtrollningen. Ack, jag ville stanna på den gyllene åkern och beundra naturens underbara morgonshow men jobbet kallade...
Samma väg, fast nio timmar senare...
5 kommentarer:
Dimman gör att det känns som man var mitt i en saga.. jag känner lika som du.. vägen helt vanlig sedan..
Wow....vilken bild den översta är. Helt förtrollande och jag kan inte se mig mätt på den.
underbara foton!
Jag förstår att du höll andan. Jag undrar jag om inte älvorna dansade bakom träden....
Nej bilden nio timmar senare var inte alls lika magisk. Den går bort! ;-)
Magisk, vilken skillnad!
Skicka en kommentar